Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - 16. Redogörelse för Svenska missionen i Kina. Af C. H. Tjäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ett fruntimmer och uppläste ett bref, som hon nyss fått
från en väninna, hvilken däri sade, att hon blifvit i tillfälle
afsätta hälften af sin årsinkomst för att låta någon ung man
utgå till Kina. Jag tänkte då: Den som vore den lycklige unge
mannen! Men icke alls trodde jag, att det skulle blifva jag
själf. Men den, som hade läst brefvet, kom bort till mig och
sade: ’Vet ni, att det är just eder, Gud vill sända till Kina?
Ni får genast bereda eder till afresan/ — Gud har aldrig låtit
mig få veta, hvem brefskrifvarinnan var. Men uti detta har
jag sett en särskild Guds ledning och fått lära mig däraf att
icke göra några beräkningar utan lita på Herren».
Vid denna tid fanns intet missionssällskap i vårt land,
som sände ut missionärer till Kina. Icke heller var någon
betänkt på att börja missionsarbete i detta land. Den kallelse,
Herren gifvit Folke, var likväl så direkt, att han ej kunde
tänka på något annat fält. Därför grodde han ock, att Herren
i sin tid skulle öppna väg.
Innan Folke företog resan till Kina, gjorde han ett
afskeds-besök i hemlandet, där ej blott hans gamla vänner utan äfven
nya sådana, som han vann, varmt intresserade sig för honom
och hans framtida verksamhet. Det röjdes uti hans sinne en
sådan missionseld, att det för alla låg i öppen dag, att Gud
kallat honom till missionär.
Det var i november 1886. Folke tillbringade då några
veckor hos en vän i Stockholm, under hvilken tid missionen
var det stående samtalsämnet från morgon till kväll, och
innerliga bönerop uppsändes därvid till Herren om välsignelse och
ledning. De båda vännerna uppmuntrade hvarandra. Herren
skulle nog hålla sitt ord, han skulle själf gå med sin tjänare
och se till, att intet fattades honom. Under ett dylikt samtal
framställde Folkes vän förslag om att bilda en kommitté i
hemlandet, hvilken kunde mottaga och öfversända de medel,
som missionsvänner skulle känna sig manade att lämna till hans
understöd. Saken gjordes till föremål för ifrig bön om Herrens
ledning, och, innan hans vilja blef tydlig, skulle intet steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
