Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - 29. Hvad kan ytterligare göras af Sveriges missionsvänner för Kinas evangelisering? Af Josef Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om detta sinne funnes hos våra kära troende, skulle
millioner kunna samlas för missionen i vårt land. Jag är viss,
att, om detta sinne denna dag besjälade missionsvännerna i
Stockholm, så skulle i morgon många tusen kronor inflyta till
missionskassorna. Och dessa vänner skulle ändå hafva öfver
nog. De skulle känna sig lyckligare, och vinsten skulle blifva
stor både för dem själfva, för Gud och för hedningarne. Må
hvar och en gå hem och fråga: Herre, hvad vill du, att jag
skall göra? Det är under personlig gemenskap med Gud, som
vi skola taga reda på, hvad vi skola gifva för hans sak.
Och så må bönen för missionen ej glömmas. Hvad kan väl
ytterligare göras med afseende härpå? Ack, mycket, mycket!
Det är den ingående, uthålliga bönen, som utvecklar
missionsintresset. Det är omöjligt att vara en sann bedjare, att fortgå
i bön och icke på samma gång blifva mera intresserad för
missionen. Under bönelifvet kommer Kristi vilja, känsla och
sinne så öfver oss, att hans hjärtesak måste blifva vår
hjärtesak. Det kännes då i hela vår varelse ett behof att få hjälpa
till, att på något sätt kunna gagna och tjäna missionen. Herren
manade också sina lärjungar att bedja, ty han visste, att, om
de blott ville göra detta, skulle de blifva ännu mera intresserade.
Må Herren inspirera oss med sin ande, så att vi själfva bedja
och uppmuntra våra barn att bedja för missionen. Måtte vi
genom vårt exempel beveka våra umgängesvänner att bedja för
missionen, då de få känna den missionsande, som är öfver oss,
samt komma våra församlingar, ifall vi äro predikanter, att
blifva verkliga bönehärdar för missionen, hvarifrån de heligas
böner alltjämt uppstiga till Gud om förlossning för hedningarne
ur deras outsägliga träldom. Jag skulle vilja föreslå, att man
bildade små bönecirklar för missionen. Dessa cirklar kunde
bestå af flera eller färre medlemmar, allt eftersom förhållandena
göra det möjligt. Man kunde komma tillsamman en gång i
veckan till gemensam bön. Ingen är så utan vänner, att han
ej kan få någon kamrat, med hvilken han kan förena sig i bön.
Huru stor välsignelse skulle ej detta medföra! Visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
