Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ur kinematografiens historia - 11. Kinematogrammet som industri- och handelsvara - 12. Kinematografiens ställning i socialt hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
11. Kinematogrammet som industri- och handelsvara.
Den kinematografiska industrien är numera nästan ute-
slutande en storkapitalets. Själva filmbildens natur att utgöra
•ett verkligt internationellt bildspråk jämte den allmänt an-
tagna normalperforeringen och apparaternas härpå grundade
byggnad göra tillverkningen till en den mest typiska världs-
vara. Redan 1911 berättade de tyska facktidningarna om
tillbud till monopolisering av alla filmuppköp och all filmut-
hyrning i landet. En specialisering av filmframställningen har
visat sig skönjbar. Det finnes firmor, som i sina framställ-
ningar synbarligen söka den mera kritiska publiken och det
finnes de, som i relativt större omfattning slagit sig på fram-
ställningen av »naturfilmer», och i ett augustinummer av Der
Kinematograph 1911 tar en författare till orda för en centrali-
sering av framställningen utav s. k. aktuella filmer, de som
skildra händelser för dagen. Om en mera bestämd speciali-
sering av tillverkningen kan komma att visa sig förenlig med
det finansiella intresset, skulle detta sannolikt också innebära
•ett avsevärt underlättande av en verksam användning för ki-
nematografien i folkundervisningens tjänst.
12. Kinematografiens ställning i socialt hänseende.
Kinematografien har genom biografteatrarna fått en i
vidaste mening demokratisk läggning. Den allra fattigaste
kan i dem finna förströelse och väl även inhämta kunskap. Men
biograferna tyckas numera kunna glädja sig åt publik även ur
de högsta samhällsklasser. Så kunde man exempelvis i flera
nummer av Der Kinematograph 1911 se notiser med ru-
briken »Der hoffähige Kino,» vilka omtala furstebesök på den
eller den bättre biografteatern. Redan 1901 blev en av Lon-
dons filmindustrimän kallad till slottet Balmoral för att ge en
förevisning för Edvard VII. Den varade 11
/a timme, eller tills
vederbörande låtit hela det medförda filmförrådet gå genom
kameran. Man slöt förevisningen med avsjungandet av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
