- Project Runeberg -  Källan i öknen : organ för missionsföreningen Kristlig verksamhet bland ryssar / 1929 /
5

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prov-N:r 1928 - Joh. Svensson: En liten gnista blir en stor eld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄLLAN I ÖKNEN 5
En liten gnista blir en stor eld.
«Jag har kommit för att tända en eld på jorden,
och huru gärna ville jag icke, att denredan brunne»
(Lk. 12:49), sade var Herre Jesus Kristus.
Den elden ■ brinner nu och
har länge brunnit i hans lärjun*
gars hjärtan. Genom Guds
ord blir den tänd, och genom
det blir den också underhållen.
När Ryssland fick bibeln över*
satt till slavonska och sannings*
törstiga människor läste den, så
kände de det så underligt. Bo*
ken kritiserade deras leverne och
visade dem, att de voro stora
syndare, men den stannade icke
vid det, utan visade dem tillika,
att de kunde få rening från
synden, förlåtelse och kraft till
ett nytt leverne i rättfärdighet,
kärlek och helighet. Och av
denna utväg gjorde de bruk.
Konung David säger om sig:
«Jag har blivit främmande för
mina bröder, en främling för
min moders barn» (Ps. 69:9).
Detta blev också fallet med de
Tyssar, som blivit nya människor
genom att läsa och annamma
Guds manifest till alla syndiga
människor på hela jorden. Var*
ken höga eller laga, varken lärda
eller olärda förstodo dem, och
därför gjordes de till föremål för
hat och förföljelse. Ingen anade
då, att män hade att göra med en
liten gnista som skulle bli en
stor eld. År 1805 drogos de
fram för kejsaren och hans råd
för att visa prov på sin - guds*
tjänst och bekänna sin tro. Där
blevo de likväl förstådda och
deras då redan trettioåriga för*
följelse upphörde. 1 frid fingo
de vända äter till sina hem. Men
lugnet varade endast en tid,
deras lidanden "togo ’ åter vid
och fortsatte med växlande
styrka ännu i hundra år. Vid
slutet av den tiden gjorde fol*
ket ett revolutionsförsök, som
kom samhällets grundvalar att
bäva och tronen att skakas så
våldsamt, att de styrande blek*
nade och gåvo med sig. De
gåvo stora löften, och ett kej*
serligt manifest gav hela folket
fullständig religionsfrihet. Le*
vande, evangeliska kristna, som
dittills arbetat i smyg, ryckte nu
fram i offentligheten. I okt. 1905
samlades de i byn Astrachanka
och firade hundraårs jubileum,
emedan så lång tid hade gått,
sedan deras fäder och föregån*
gare hade stått inför kejsaren
och hans råd och fått löfte om
frihet att tjäna Gud enligt Kristi
evangelium och den uppfattning,
som de fått genom att läsa bi*
beln. Astrachanka ligger norr
om Svarta havet och helt nära
Asovska sjön. Där ute på slät*
ten voro cirka 15.000 evangeliska
kristna samlade, men det var
dock endast en liten del av alla
kristna med evangelisk tros över*
tygelse i Ryssland, ty så hade
de vuxit till i antalet trots all
den omänskliga förföljelse, som
de genomgått.
Inom ramen av benämningen
«evangeliska kristna» finna vi tre
stora trossamfund. Det äldsta
av dem har jag nu redan talat
om här i det föregående. Deras
motståndare gåvo det öknamnet
„molokäner" : (mjölkdrickare),
emedan de förtärde mjölk i fas*
tan och dessutom drucko mjölk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:43:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kioknen/1929/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free