- Project Runeberg -  Källan i öknen : organ för missionsföreningen Kristlig verksamhet bland ryssar / 1929 /
6

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - G. P.: Märket på deras pannor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄLLAN I ÖKNEN
6
het beträffar —
underhaltiga el-
ler åldringar; predikningarna
äro „fördärvbringande" för så-
väl de vilseförda, vilka förledas
till uppoffringar för sina före-
ningar eller ledare, som för ar-
betarne, ty det är som gift att
predika om freden, förlåtelsen
och alla människors (arbetarens,
likasom kapitalistens) broder-
skap just vid den tidpunkt, då
arbetarklassen första gången be-
friats från det slaveri, som upp-
rätthållits med den tusenåriga
predikan, och som nu som bäst
anstränger sina krafter för att
försvara de erövrade nya posi-
tionerna. ~Samtidigt som vifira
försvarsveckan", sade talaren i
förebrående ton, ~uppenbara sig
deras tåg på gatorna, bärande
sina fanor med önskan om fred
och broderskap, och detta just
vid tiden för emissionen av
statslånet, och de troende, vilka
vunnit fotfäste t. o. m. i våra
fabriker, uppmana arbetarkvin-
nor att beställa deras biblar i
st. f. obligationer ehuru pennin-
garna så placerade icke ens giva
någon valuta. Då allt fle-
re i vår röda armé börja komma
fram med uttalanden, att deras
„samveten förbjuda dem att bä-
ra vapen", så är även detta sa-
botage, igångsatt av de troen-
de." —
Grövre beskyllningar än
dessa, kan jag ej påminna mig
att jag hörde.
Men nu kommer jag till den
mörkaste punkten vid dessa mö-
ten. Det kändes dystert, därför
att jag insåg huru främmande
jag var inför allt detta bråk och
för de tusende, som i Leningrad
åhörde det. Det var nämligen en
söndagskväll och jag satt i skym-
ningen i mitt rum i H:fors. En
timme tidigare kunde jag ej
drömma om att högtalaren skul-
le föra mig till ett sådant „mis-
sionsmöte". Det kändes pinsamt
att tänka mig vara den eller den
i Leningrad bosatta troende,
som kanske just vid samma tid
fick i radion höra sitt namn, sin
adress eller —
vilket var ännu
värre —
sin arbetsplats, eller
kanske fick höra en kvinnoröst,
som presenterade sig som någon
gårdskommittés befullmäktiga-
de och yrkade att de troendes
möten skulle förhindras "och att
deras möteslokaler skulle för-
vandlas till röda klubbar’,’, eller
att man i fabriker skulle boikot-
tera troende. Denna delav pro-
grammet gav mig en försmak
av uppenbarelsebokens förföljel-
ser, om märken —
såsom nu
här medels radion —på de
troendes pannor. Jag förstod
bättre än förr huru det kunde
vara möjligt att Petrus, som än-
nu i Getsemane försökte med
svärd kämpa emot övermakten,
förnekade sin Mästare och vän,
då han vid eldskenet blev före-
mål för alla sina i mörkret
stående fienders blickar och för-
seddes med märket „galilé", vil-
ket även hans tal röjde.
Många slutsatser av allt vad
jag hört bli osagda. Men en,
som borde vädja till oss är:
kunna vi —
eller försöka vi ens
att sätta oss in i allt det, som
möter alla dem, som i våra da-
gars Leningrad och å andra or-
ter i det landet bära Jesu namn?
Ha vi någon medkänsla med
dem, sucka vi till Herren för
dem, förstå vi att uppskatta de-
ras vapenlösa kamp och modiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:43:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kioknen/1929/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free