- Project Runeberg -  Källan i öknen : organ för missionsföreningen Kristlig verksamhet bland ryssar / 1929 /
2

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - G. L.: Folkens rikedom - »Vill Herren något, vem kan hindra det?»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄLLAN I ÖKNEN
2
Och det har förefallit mig,
som gåve det svar på min frå-
ga: endast det, som en männi-
ska får av Gud i gengäld för vad
man mister för evangeliets, för
rikets skull —
endast detta kom-
mer att undgå förgängelse och
skattas nog rent och heligt att
bäras in i den nya staden, ty en-
dast det som är av Gud, består.
Så även med folken: endast vad
de offrat för den eviga sannin-
gens —
Kristi sannings skull —
skall följa dem dit in, förvandlat
som det korn tiggaren i den in-
diska sägnen gav sinKonung —
till renaste guld.
Om det finns ett folk, som
städse förmått offra mycket för
sina ideal, så är det det ryska.
Med slösande hängivenhet ha
många bland dess barn rent av
kastat bort sitt liv för att, som
dettycktes dem, vinna det. Från
pilgrimen —
asketen, som van-
drat kring bygdenia i tiggare-
skepnad till den unga revolutio-
nära kvinnan, som lämnat far
och mor, hem och alla vanda
förhållanden för att ställa sig

utom lagen —
i idéens
tjänst, ha de alla vågat detta.
Och tänka vi på jättegestalten i
rysk litteratur och ryskt liv —
Leo Tolstoj —
hur brottades
icke den väldige sökaren med al-
la hinder, som omgivningen
ställde, hur villg var han icke
att kasta bort sitt liv. Men där
vilar en sorgens mörka slöja
över alla dessa hjältemodiga
offer och all denna underbart
osjälviska kamp: vi se ingen
segrareglädje hos pilgrimen, in-
gen välsignelse i revolutionärens
spår, ingen frid hos jätten på
Jasnaja Poljana. Lönen —
den
utlovade —
uteblir. Ty villkoret

för min och evangelii,
för Guds rikes skull —
blev icke fyllt. Livet kastades
bort hänsynslöst, men vanns
icke. Skatterna, som skulle strå-
la i den nya staden, dem se vi ej.
Vad skola vi göra inför allt
detta? Blicka-ned på de offran-
de från höjden av vår medvetna
kristendom och vår evangeliska
tro och kanske döma de blinda,
blodiga dåden eller den fåfänga
inre kampen? Döma —
vi som
offra så litet, ja kanske —
vårt
samvete vittnar därom —
ingen-
ting! Eller skola vi föra alla
dem, som törsta efter att få gi-
va, fram till den Konung det av
nåd förunnats oss att känna,
och som ensam kan förvandla
det fattiga offerkornet till lutt-
rat guld ?
Ja, något annat kunna vi icke
göra. I Konungens händer mås-
te alla giva sig —
de ock vi, en-
skilda och folk —
som .vilja för-
värva någonting värdigt att bä-
ras in i den nya staden.
G. L.
„V ill Herren något,
vem kan hindra det?"
Job. 23: 13.
Ordföranden i det „AUryska
förbundet av evangeliska krist-
na" I. S. Prochanoff har’ under
resa vesterut även besökt
H :fors. Ur hans skildringar om
de religiösa förhållandena i
Ryssland framgår bl.a., att rege-
ringen utgivit ett flertal förord-
ningar bland vilka finnas såda-
na, som befordra de evangeliskas
verksamhet. En av dessa vikti-
ga förordningar fastställer skils-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:43:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kioknen/1929/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free