- Project Runeberg -  Källan i öknen : organ för missionsföreningen Kristlig verksamhet bland ryssar / 1929 /
6

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3 - P. E. W.: Evangelium »en Guds kraft till frälsning för var och en som tror»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄLLAN I ÖKNEN
6
varken himmel eller helvete.
Det är så förskräckligt, ty efter
revolutionen träffade jag många
av mina studenter, som togo del
i dess brott och ogärningar.
Detta är mitt arbete! Jag har
dödat många flera än denne
mördare framför er. Jag har
förgiftat människosjälar, fött
och uppfostrat mördare, och de
utöva nu sitt hantverk. Denne
man här mördade själv endast,
jag gjorde det i och genom mån-
ga. Med hans omvändelse upp-
hör hans förra liv, men jag kan
ingenting gottgöra. Även om
Gud förlåter mig, så fortsätter
mitt verk med illdåd och skräck.
Sådan är jag, och för sådana
människor finns ingen rädd-
ning."
.
Uttröttad lät han huvudet
sjunka ned, kinderna voro tår-
dränkta, han dolde ansiktet i si-
na händer. Jag läste de under-
bara, ofattliga inbjudnings- och
kärleksorden till de förlorade i
världen. Därpå reste han sig än
en gång upp och sade, i det han
vände sig mot de församlade:
„Det är vi, som gjort det nuva-
rande Ryssland. Vi gudsförne-
kare äro skuld till det förfärliga
eländet. Vi hava fråntagit
människorna deras samvete, och
de hava vänt upp och ned på
Ryssland samt fara fram på det
förskräckligaste. Bedjen •
för
mig, jag vill böja mig och öd-
mjukt tro, att Gud skall höra
edra böner."
Hela församlingen grät. Det
fanns väl icke en enda, som ej
tänkte på sitt eget förflutna liv.
Det blev en oförgätlig böne-
stund, och många bådo om nåd
för den gamle rektorn. Då bör-
jade också den gamle mannen
själv bedja: „0, Gud, finns du,
så uppenbara dig för mig! Om
du kan och har nåd, så låt mig
i dag erfara det, och förlåt mig
mina synder!" Hans bekännelse
gjorde ett djupt intryck på alla
närvarande. Natten ville éj
räcka till för de många, som
kommo och önskade blikvitt sitt
förflutna liv. Guds ande verka-
de och överbevisade många om
deras synder. Upplyftande tack-
sägelser och vittnesbörd kommo
från de nyomvända.
Följande dag blev jag inbju-
den till middag hos den gamle
rektorn. Det var en glädje att
se de båda gamla. De höllo
varandra i hand och fröjdade
sig som barn vid julfesten över
den frälsning, som i Kristus
kommit dem till del.
Då vi skulle gå tillsammans
till kvällsmötet, sade rektorn:
„Gå Ni före med min fru, jag
har något att uträtta."
Under det den första sången
sjöngs, kom han in med hela
klassen av de äldsta eleverna
och tog med dem plats längst
fram. Sju ynglingar och flic-
kor, som höllo honom i stor akt-
ning och älskade honom, fingo
denna kväll frid med Gud.
Det var märkvärdigt, huru
hängivet den gamle rektorn
vittnade om Jesus och förde
andra till honom, såsom ville
han gottgöra vad han under så
många år förbrutit. Han hade
ett stort arbetsfält bland sina
lärjungar.
~För Gud är ingenting omöj-
ligt,"
P. E. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:43:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kioknen/1929/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free