- Project Runeberg -  Källan i öknen : organ för missionsföreningen Kristlig verksamhet bland ryssar / 1929 /
4

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6 - Några upplevelser under missionsverksamheten i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄLLAN I ÖKNEN
4
evangelisten —
inbjöds jag till
en ung mans hem. När jag an-
lände var hela rummet fullt av
människor. Vid eftermötet läm-
nade sig husets ägare och hans
unga hustru åt Herren. På ug-
nen satt hans sjuttioåriga far
med sin hustru. Då de fingo
höra bönerna, sången och Guds
ord, ropade gubben: „Hjälp
ned mig, jag vill sluta upp med
mitt gamla liv." Man hjälpte
ned gubben, han kastade sig på
golvet, korsade sig och ropade:
„Förlåt mig mina synder."
Även gumman klättrade ned och
där lågo nu dessa båda gamla
på sina knän, tills de fingo viss-
het om syndernas förlåtelse. Så
fortgingo mötena dag efter dag.
En kväll steg en man upp, tac-
kade Gud, att han för första
gången i sitt liv hört ett verk-
ligt evangelium om syndernas
förlåtelse och utropade: änt-
ligen kan jag bli fri mina syn-
der", och offentligt började han
bekänna sina synder. Det gjor-
de ett uppskakande intryck på
alla och mången tunga löstes till
liknande bekännelse.
En kväll, berättar evangelis-
ten, blev jag kallad till en annan
del av staden och till mötet
kommo även soldater. Det finns
en sång, som sjunges mycket:
~Ej Gud, ej kejsaren, utan vi
hava med egen arm frälst oss."
Den omskrevo vi sålunda: „Ej
kejsaren, ej vi med vår egen
arm, utan Gud har i Kristus
frälst oss." Då soldaterna hörde
sången, utropade de: „Ja, det
kunna vi i sanning sjunga."
Och efter mötet drogo mötesdel-
tagarne sjungande genom sta-
den. Detta blev ej utan följder.
Jag uppkallades, och då jag öpp-
nade dörren till rättssalen, ro-
pade man: „Vi skola lägga allt
och alla under oss, och den Gud,
som ni tror på, skola vi
hämta ned från hans him-
mel och tvinga honom att
nedlägga sin allhärskarmakt, så
att han ej kan kuva oss. Det är
genom honom, som vi ha det så
svårt — ." Och så fortsat-
te de med de avskyvärdaste ord.
Jag var tyst. „Nå, varför tiger
Ni? För’ några dagar sedan
var Ni så modig." „Nej, svarade
jag, då det går ut över den alls-
mäktige, behöver jag ej försva-
ra honom. Han försvarar sig
själv och det heter: „Gud
låter icke gäcka sig." Bedragen
er icke; hämndens dag kommer,
då vi alla måste avlägga räken-
skap." Ordf. ställde sig hotfullt
framför mig och sade: „Ni, och
alla sådana som Ni, äro skuld
till, att vi ej kunna genomföra
revolutionen, såsom vi ville. Så
länge Ni ej fanns i staden, hade
vi lugn och ro. Nu ha vi all
möda att hindra våra partikam-
rater att besöka edra möten.
Då vi på sju dagar lyckades vär-
va aderton man, ha åtta av des-
sa redan övergått till Er. Det
skall stå Er dyrt. Men ännu en
sak: Ni måste i vår närvaro
klara upp en sak. Vi ha i vår
organisation en man som super,
svär, spelar kort och gör allt
möjligt ont. Nu har han plöts-
ligt lagt ifrån sig geväret och
sagt, att han tror på Gud, ho-
nom måste Ni förhöra." Två
tjekister införde den anklagan-
de. „Är det sant, att du gjort
allt, som de anklaga dig för?"
frågade evangelisten. „Ja, det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:43:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kioknen/1929/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free