Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gå på du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hösten är nu kommen, gula löfven dansa
lustigt uti ringdans öfver våra torg.
Stormens yra döttrar hoppa kring och svansa,
tumla om som furier uti Floras korg.
Hända kan att innan man vet ordet af,
hvita täcket ligger öfver sommarns graf.
Höst, du vilda sälle, genombrottets ande!
Sköflar gör du endast, hvar du har din gång.
Mörker blott du breder öfver allo lande,
likväl är jag kär i dig och i din sång.
Ty det är i storm och under kamp och kif,
som det goda aflas för sitt korta lif.
Om du gör till is en usling där du hastar
och ger bättre fart åt hostans hesa skrock,
inte är det skäl att dig man därför lastar,
inte rår du för att karl’n har dålig rock.
Det beror på dumhet det bland män’skor små, –
Jöns är nöjd med ingen, fastän Per har två.
Gå du bara villigt på i muntra dansen,
rif och slit och rasa, väsnas och haf brådt.
Lämna icke kvar ett löf af forna glansen,
den må göda jorden åt de nya skott.
Blomstra upp och mogna, lysa för en dag,
sedan öka myllan, det är lifvets lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
