Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det jämnar sig nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hafvet det sjunger sin tonfulla sång
och tumlar mot strandhällens grund.
Det slickar begärligt i kryptor och språng
och nöter och gnager hvar stund.
Det lönar knappt mäta dess verk för ett år,
men klippan till sist ned i djupet går.
Och hjälp ges från höjden. Från klippans topp,
där regndigra skyar gå fram,
nerstörta rännilar i brusande lopp
och medtaga stenar och slam.
Öfver afgrund och höjd, det är våldets spår,
se’n sekler en kraft nivellerande går.
Bland människosläkte har våldet också
gjort dalar och svindlande krön.
På sollysta höjder få några framgå,
då mörker är trälarnes lön.
Öfver djupen dock framrullar sanningens haf
det nöter och gnager och låter ej af.
Trots hånfulla löjen och stickande ord
de krönen dock ramla till slut,
och likställdt skall släktet sist stå på vår jord,
hur än mot den läran far’s ut.
Ja höjder och krön skola spolas som damm
att ljuset må tränga till dalarne fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
