Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils i fattigkojan skälfver som i frossa,
snyftningarne rista hårdt hans lilla kropp;
i en dunkel vrå, på lumpor, halm och mossa,
ligger mor i huset, sjuk och utan hopp.
Liten dotterdotter, kvidande och arm,
söker girigt värme vid den gamlas barm.
Gamlefar drog bort långt innan sol upprunnit
med en kälke granar in till stadens larm,
hoppades så visst att innan dagen svunnit
vara några kopparslantar mindre arm.
Mia lill’, ett "syndens barn" från Ann’ Charlott’,
skulle nog få bröd, mor något varmt och godt.
Nu var becksvart natt och solen länge bådat
morgonväkt för andra folk och land och haf,
men af Backstu-Jon man ännu intet skådat,
kanske reder drifvan nu som bäst hans graf.
Kommer han, skall lifvet fortgå svagt och matt,
uteblir han, gästar döden här i natt.
Tomten grät och led och bittra tankar tänkte,
om allt ondt och styggt, om rikedomens flarn,
såg hur dödens kyla mer och mer sig sänkte,
öfver fattigdomens öfvergifna barn.
Och hans själ blef glöd, hans blick sågs flammor skjuta
när i is han skref sin harm på fönstrets ruta:
<quote>
"Förr vi trefnadens tomtar voro
hemma så godt som i hvarje hus,
fliten och dygden lönades alltid,
men så kom guld med förbannelsens rus.
Vi drefvos bort under hatet och nitet,
passade icke i vilddjursslitet,
nu drager satan till rikemanshus.
</quote>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
