- Project Runeberg -  Dikter /
69

(1903) Author: Karl Johan Gabrielsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Glädjeflickan"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han talade vänligt till gatans nymf
om rätt och människovärde,
och hon, som var van blott vid hån och skymf
och yrke, som lifvet tärde,
blef stående kvar att lyssna därpå.
Hon män’ska! Det kunde hon ej förstå.

Förr var hon, men det var helt annat då,
där hemma vid modersfamnen.
Där var dock för trångt för de många små,
och hon måste ut ur hamnen.
Till storstadens rasande, bullrande larm
hon kommit en dag helt ensam och arm.

Där var det ej fullt så bister nöd
som nere i hemlandsbygden,
men valet det stod mellan slafvens bröd
eller köpa sig bröd för dygden.
Hon valde det sista, "stackars hon!"
och därför hon var nu "en sådan person".

Hon fruktat för slafvens hårdätna bröd
och fått på förbannelsen smaka,
och ensam som förr hon stod i sin nöd;
hon kunde ej träda tillbaka.
En brottsling, utsatt för hugg och slag
och hån och spinnhus, hon lefde sin dag.

Och tårar sköljde den sminkade kind
och snyftningar barmen riste.
Hvem gaf väl ett skydd, en skrubb i en vind?
Ack, ingen, så vidt hon visste.
Bland "bröder" och "systrar", men ensam ändå,
förbannad, dömd att till undergång gå!


(1890)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kjgdikt/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free