Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stormen hviner så hemskt kring knuten
och isflag piskar mot vandrar’ns skinn;
sin dörr man håller så ängsligt sluten
och smyger tacksamt i ugnsvrån in;
man är så nöjd att man har en vrå
dit hvarken storm eller isregn nå.
Skenet fladdrar från gatans lykta,
på isbarksskimrande trottoar,
och sena vandrare skynda, flykta,
tills ingen enda mer synes kvar.
Jo tyst, man hör några trötta steg,
en gubbe stapplar så tungt sin väg.
Hans rock är sliten och tunn och dålig,
och träskor lämna i sörjan spår;
hans blick är dyster, försagd och hålig,
hans rygg är krokig af slit och år;
en stackars träl, som tjänt ut sin tid
och öfverflödig får gå bredvid.
I unga år kunde Anders slafva
och göra arbete minst för två,
en sådan karl ville alla hafva,
som man förtjänade duktigt på.
Själf var han nöjd med den sämsta lott,
att nämnas flink var hans stolthet blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
