Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han slog och bände och bröt åt andra
och sjöng och trallade dagen lång.
Och aldrig hörde man honom klandra,
fast han fick svälta rätt mången gång,
helst sedan hustru han fått och hem
och barnaskaran på hela fem.
I sådant lefverne åren svunnit
och sedan länge han änkling är,
sin utkomst barnen omsider funnit,
det ena här och det andra där;
men gubben, ensam och arm och grå,
kan icke längre sin utkomst få.
Det första slaget gaf man därborta,
där gubbens kraftiga år förflytt;
hans arm, man sade, kom nu till korta,
och ränseln packa han fick på nytt.
De yngres tur var det nu att slå,
och ut på vandring fick gubben gå.
Nog var det bittert och öfvergifvet,
en tår gaf vittne om hjärtats nöd;
den gamle trodde dock än på lifvet,
och hoppets krycka han tog till stöd.
Mot staden ställde han vandringen,
där fanns väl något för gubben än.
Nu har han ströfvat i veckor långa
och sökt och frågat hvar än han gick,
och dryga herrar uppvaktat många,
med blottadt hufvud och ödmjukt skick.
Men armar hade man öfvernog
och ingen gubben i tjänsten tog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
