Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuren och solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En fet och trindlagd fullblodstjur
gick en gång ut att ta en tur. –
I tidig morgonrodnads stund
i vägens smuts han slog sin rund.
Med hornbekrönta hjässan sänkt
han tänkte nu som jämt han tänkt,
ty nu ock fän fått tanken fri
och drifva smått filosofi.
Han mönstrar nejden på sin färd
och gläds åt en nyvaknad värld,
dock vilda kval det honom ger,
när sol’n på hafvet röd han ser.
Ty boskap ha sin aversion,
som kändt är, mot den röda ton,
också vår tjur förfaller i
ett föga lindrigt raseri.
Han stormar, fnyser, rör upp sand
och vrålar emot solens brand,
men huru vildt han än går på
så strålar solen röd ändå.
Det blir för svårt, hans vett tar slut,
blindt störtar han i hafvet ut. –
Han drunknade, men ack min vän,
slik fänad finns det godt om än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
