Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har du märkt hur det myllrar i skrymslen och vrår
har du hört hur det prasslar och knakar?
Hur en växande ton genom tiden går,
som vägen till framtiden stakar?
Har du varsnat en skymt af den strålande fe,
af idén, som skall släktet förlösa?
Har du rufvande hydran på skatten fått se,
som en dag sina koppel lär lösa?
Om inte, så stanna med släpet en stund
och samla de irrande tankar,
när rätt går till kamp öfver jordenes rund
ej passar att dådlös du vankar.
Du plogman, som släpar på lerklampad fot,
skrik ptro, så det rungar i nejden.
Du skärkarl, som bittida drager din not,
förtöj och fäst blicken på fejden.
Du grufvornas lungvåte, sotige son,
låt släggan en stund ligga stilla.
Du ralling, som kom långa vägar ifrån,
en fritimme gör dig ej illa.
Gån samman och lyssnen till tidsandans gny
och märken den ringhetens skara,
som biltog och hotad dock aldrig skall fly,
men växa och framtränga bara.
I den tagen plats, hjälpen till, tagen i,
tron mig, I blott hjälpen er själfva.
En hvar vill från träldomens börda bli fri,
blott endräkt kan af henne hvälfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
