- Project Runeberg -  Dikter /
104

(1903) Author: Karl Johan Gabrielsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mäktiges monolog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ja nog ha de tro, det må man säga,
så stark att man tvifvel kunde få,
men mera de väl heller ej äga,
jag därför tror man lugnt kan gå på.

Och tända de mot mig upprorsflamman,
och vägra de att lyda min lag,
så skjuter jag dem sönder och samman
och kufvar patrasket i ett slag.

Ty pöbel och pack skall darra, rysa
och krypa, men ej yppa ett knyst;
och svälta de i vrå’rna, eller frysa,
så skall det lika väl vara tyst.

Vi herrar, vi ha nu en gång makten,
er rättvisa akta vi ej på;
gån på med er dröm om sista akten,
men kommen icke längre än så."

*

Så sitter han, den väldige store,
och vaggar sig i säkerhet in
och önskar att det riktigt så vore,
men oron vill ej släppa hans sinn’.


(1894)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kjgdikt/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free