- Project Runeberg -  Dikter /
118

(1903) Author: Karl Johan Gabrielsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julefrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JULEFRID.



Så ljuder åter klockornas malm
och folken bringa sin gärd
åt nazare’n, som föddes i halm
att frälsa en syndig värld.

Och präster tala om kärleken,
om nåd och barmhärtighet,
det goda hjärtat hos "syndares vän",
om fadrens misskundsamhet.

Och syndare böja hufvudet ned
i tro, emot tempelbänk,
och tacka herren, "hämnaren vred",
för himlens nådiga skänk.

Ett bådskap härligt, ljufligt och gladt,
förkunnadt af änglakör,
i forntids stilla Betlehemsnatt
ännu sina under gör.

Och trälar drömma om lycka och frid
och lyssna till herrens ord
och vänta hugnad i juletid
och broderskärlek på jord.

Men satans välde är än ej slut,
trots flydda två tusen år,
och ondskan härjar liksom förut
och lämnar blodiga spår.

Och trälen känner i drömmen än
hur armodet sitter kvar,
hur nöden ristar med klon på spänn
just så som förut det var.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:52:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kjgdikt/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free