Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Johannes Sundins graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du tydde vår längtan, du stred vår strid,
du kände med våra sinnen,
du visste att lifvet ej tillstädjer frid,
du dådfull oss hjälpte, men gaf därvid
en del af ditt lif för oss alla.
Den nya tiden förtunnar blod
och pinar mänskliga hjärnor,
en hydra suger vår lust, vårt mod,
släktet dör ned inför guldets stod
och tankens kraft blott kan rädda.
Men tanke på höjderna räcker ej mer,
den måste till dalarne spridas,
och först då den nedtyngde trälen ser
och mäktar ge prägel åt det som sker
kan släktet hoppas få lefva.
Det såg du, broder, haf tack därför
och för allt du verkat och manat,
den ande du tjänte ej mera dör,
det sörja re’n tänkande bröder för –
hvad du ville förvisso skall lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
