Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlbom, Wickenberg och Egron Lundgrf.n äro de största begåfningarne bland dessa
unge. Den rikast och mångsidigast anlagde bland dem är Wahlbom, hos hvilken, som hans senaste
biograf träffande sagt, det i grunden fans en genialitet, som aldrig nådde till full mognad , äfven
Egron Lundgren är originellare än Wickenberg, och båda gå de mera direkt till värklighetens friska
källsprång än denne senare. Wickenberg är en mera vek och kvinligt receptiv natur. Det är vid
de gamle holländarnes hand han ger sig ut i värklighetens förtrollade värld, hvars skönheter han
lär sig upptäcka med deras goda ögon, och under sitt korta lif hinner han aldrig mycket utöfver detta
andrahandsstadium. Han är den förnämsta representanten hos oss för den i historiskt afseende
intressanta riktning inom både Englands, Tysklands och Frankrikes konst, som från det klassiska
landskapet med dess försummande af detaljerna närmar sig naturen, icke direkt utan på en omväg,
nämligen genom att fördjupa sig i 1600-talets holländske landskapsmålares realistiska arbeten och
af dem hämta styrka och lärdom. »Vägen till det intima landskapet gick genom tillegnande af de
gamle holländarnes synpunkter?, som Nordensvan säger i sin bok om det nittonde århundradets
konst. Wickenbergs stora betydelse inom den svenska landskapsmålningen är gifven med denna
ställning, han är på sitt sätt föregångare till vårt intima landskap , till en mästare som Alfred
Wahlberg.
Men äfven inom det svenska genremåleriet spelar Wickenberg en vigtig roll genom sin
anslutning till nederländska mästare; från hans små fina interiörer i Teniers d. y:s och Adrian van
Ostades art går utvecklingen vidare öfver
L. A. Lindholms interiörer till
Diisseldor-farne, och den af dessa senare så flitigt
odlade föreningen af genre och landskap
har i Wickenberg sin mäst betydande
föregångare.
Det är sällan en konstnär så helt
och kärleksfullt lefvat sig in i en äldre
riktnings känsla för naturen och gjort den
till sin egen som Wickenberg. Ur hans
dukar talar ej, som vanligtvis ur
andra-handskonst, kopisten och imitatören utan
ett själfullt öga, som af de gamle fått igen
sin friska syn på naturen, ett medfödt
färgsinne förädladt genom de gamla dukarnas
starka och milda färgharmonier, och en
ovanligt känslig, mjuk konstnärshand, hvars
produkter alltid äro stämplade af ett
älsk-värdt behag af en viss skygg, stillsam
karaktär. I detta sistnämda drag, stillsamheten
och en viss distinguerad afsmak för starkare
färgeffekter, ligger Wickenbergs konstnärliga
egenart, hvarigenom han skiljer sig från
sina läromästare från en kraftigare, naivare
tid och visar sig tillhöra ett senare, mera
reflekteradt tidehvarf.
SJÄLFPORTRÄTT.
Blyertsteckning. Tillhör Patron Hofsten, Kristinehamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
