- Project Runeberg -  Petter Gabriel Wickenberg 1812-1846. Ett konstnärsporträtt /
19

(1901) [MARC] Author: John Kruse - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det gällde teckning efter kvinlig modell, såsom redan nämts, öfverläinnade åt sig själfva. Det var
på den tiden svårt att skaffa kvinlig modell, och den kroniska bristen i ynglingarnes kassor gjorde
det icke lättare att få vare sig modell eller undervisning. »Nästan utan undantag , säger Scholander,
gälde det således att sitta på museum och kopiera några bitar samt derefter öfva sig med ledning
af någon lefvande sopgubbe eller kaffegumma, eller barnunge.» Åtskilliga af de unge, däribland
Palm och Wickenberg, togo ju också
lektioner i målning för originalet »lilla Sjöstrand»,
men dennes undervisning har säkerligen varit
af mycket ringa värde. »Han beskrifves ,
säger Nordensvan, »som en stillsam och
beskedlig man i långt hår och sammetsbarett,
slängkappa, draperad som en toga, och
ga-loscher så mycket som möjligt liknande
sandaler. ’Den sublime’, som kamraterna kallade
honom, svärmade för grekiska hjältar och
romersk dygd, föraktade allt hvad genrekonst
hette och målade 3,000 klena små
historie-taflor.» Det förefaller af det anförda
tämligen säkert, att det inflytande Sjöstrand (om
han det förmådde) utöfvade på sina
ungdomar, var i stil med det, som Westin och
Krafft med mera myndighet och pondus sökte
göra gällande genom föredömet af sin konst
och genom sina predikningar i akademiens salar.

Indirekt sökte likväl akademien utöfva
inflytande på den uppväxande
målargeneratio-nens koloristiska öfningar genom att
uppsätta årliga prisämnen samt utdela belöningar
dels åt taflor, som behandlade prisämnena,
dels sådana med själfständigt valda motiv.

Rättvisan fordrar det erkännandet, att pris väl iris och morpheus.

så ofta gåfvos åt inlämnade landskaps- och Oljemålning 1833. Tillhör gross/tandl. Victor Berg, Stockholm.
genre-stycken som åt pristaflor. I detta
förhållande kan man kanske se en bekräftelse på, att den riktning bort från det högtrafvande och falskt
ideela hän mot en mera realistisk, nederländsk konst, som allt starkare går genom tiden, äfven i
akademien gjorde sig gällande, där den ju också hade en representant i Sandberg och där äfven
Fahlcrantz troligtvis någon gång visade uppskattning af det nederländska.

Den nämda realistiska strömningen hade redan i början af 1800-talet uppträdt hos oss med
finnen Lauréus, som vann en stor framgång med sina små genre- och folklifsstycken i Hilleströms
och de gamla holländarnes stil, hvilka flitigt köptes af allmänheten och t. o. m. förskaffade sin
upphofsman ledamotskap i konstakademien. Äfven på Wickenberg slog Lauréus an. I ett bref från
Bysta 1834 till Palm kallar han en tafla af Lauréus > förträffelig». Den som nu isynnerhet fortsatte
denna strömning, var underofficeren vid artilleriet Karl Andreas Dahlström, som målade små
månskens- och djurstycken i den holländska arten. Jag har blott sett två af dessa Dahlströms tidigare
arbeten, hvilka äro af ett så mycket större intresse än hans senare ledsamma historiemålningar.
En tafla med kor invid en bergvägg hållen i en rödaktig ton (hos herr Gunnar Meyerson,
Stockholm) har ett tydligt tycke af Berchem, medan ett litet månskensstycke i en tung grönaktig ton
(i Nationalmuseum) möjligen visar en svag inspiration af van der Neers mästerverk. Scholander
intygar, att Dahlström genom sina små taflor af detta slag gaf första impulsen åt Wickenberg
och Stäck .

Konstföreningen anordnade 1833 en specialutställning af gamla nederländska mästares
arbeten och gaf härigenom ökad näring åt intresset för denna gren af konsten. Redan vid föreningens
första utställning året förut, då äfven de andra gamla skolorna voro representerade, hade, anmärker
en recensent i Svenska Litteratur-Föreningens Tidning (1833, n:r 27) flertalet af betraktare
företrädesvis fästat sig vid de Nederländska målarne . I förordet till katalogen öfver denna nederländska
utställning heter det: Konstföreningen har ansett lämpligast att börja special-expositionerne med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:52:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kjwickenb/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free