Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tili styl». Under allt obligatoriskt fasthållande vid den traditionella åsigten om den idealiserande
konstens högre värde gifves i dessa ord dock ett ganska vackert erkännande åt nederländarne och
ligger det en antydan om, att en rättvis uppskattning af deras betydelse var under bildning.
Stäld midt i dessa olika strömningar, ung och oerfaren och därtill själf mera receptivt än
originelt anlagd, hade Wickenberg till en början svårt att finna den väg, som hans natur dock i
grunden anvisade honom. Han gjorde allvarliga ansträngningar att värkligen blifva, hvad han ännu
1836 vid sin utresa kallades: historiemålare och sålunda tillfredsställa såväl Westin och Sjöstrand
som sin egen ungdoms ärelystna drömmar. Han målade många taflor med ämnen ur mytologien,
i synnerhet den klassiska, och täflade flitigt om de akademiska prisämnena, hvilka vanligen voro
hämtade från samma mytologi eller från bibeln. Redan 1833, då han första gången exponerade,
EVA OCH ABEL.
Oljemålning 1835. I Nationalmuseum, Förrådet.
hvilket skedde i Konstföreningen, hade han icke mindre än 6 taflor med mytologiska ämnen:
Andromeda, Paris, Ossian, Konung Rings död, Hectors afsked från Andromake samt Oidipos
och Antigone. Följande år hade han, både på akademiens och Konstföreningens utställningar, Iris
besöker Morpheus i hans grotta samt Sappho sörjande sin älskares Phaons obeständighet, 1835
Eva begråter Abel och 1836 en andra variation af Oidipos och Antigone å Konstföreningens
utställningar, båda äfven exponerade å akademien 1836. Iris och Morpheus samt Eva begråter Abel
— båda pristaflor — belönades i akademien den förra 1834 med andra medaljen och ett Gahmiskt
stipendium af 50 rdr b:co, den senare 1835 likaledes med ett Gahmiskt stipendium. Den senare
taflan, hvilken vid prisbedömningen ej var färdig till följd af att konstnären blifvit sjuk, väckte när
den 1836 uppvisades fullt färdigmålad, akademiens synnerliga uppmärksamhet och erhöll ett
»välförtjent beröm .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
