Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalkarlar vid ett lass, är en annan lugn och fridfull bild ur lifvet och naturen af ett slag,
som också sedermera stundom öfvades af Wickenberg. Den är ännu, liksom de föregående, ganska
spetsigt och forsigtigt målad, men det ligger en viss finess i den dämpade gråaktiga koloriten, och
figurerna äro icke illa studerade och insatta i taflan, låt vara att de förefalla något döda.
Antagligen var detta den tableau de genre , hvilken 1836 belönades af akademien med ett stipendium
af 50 rdr. Från 1836 är också Wickenbergs tafla af en Dalkulla med sitt barn på ryggen, en
genre- och kostymbild i Sandbergs stil.
Men hur kunde Wickenberg i sin stora fattigdom existera i Stockholm? Det var nog
hufvud-sakligen Konstföreningens förtjenst. För att bilda en konstpublik i detta ords egentliga bemärkelse
hade föreningen grundats 1832 på initiativ af P. A. Nyström, M. G. Anckarsvärd och Axel Bielke.
Utställningar af gammal och ny konst anordnades, och inköp gjordes af konstverk, hvilka sedermera
lottades bort bland medlemmarne. Mogna konstnärers alster ville föreningen inköpa endast om
öfverskott fanns i kassan. Men af akademieleverna eller af de nyligen från skolan utsluppna målarne
köptes alla arbeten, som ej befunnos absolut underhaltiga (Nordensvan).
Denna förening blef de fattiga konstnärsämnenas räddning, de sluppo att längre anlita
kläd-ståndsfruarna och fingo en om också anspråkslös betalning för sina produkter. Flera af dem ingingo
DALKULLA FRÅN MORA.
Blyertsteckning till oljemålning 1836. / Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
