Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjänster särskildt förut framträdde, när midt emot i samma kabinett hängde Stäcks stora
vinterlandskap »Stadsport vid Haarlem» (numera deponeradt i Lund), måladt 8 år senare, men i sin glatta,
oljetrycksartade karaktär så djupt underlägset sin föregångare.
Från följande år, 1841, stammar det andra af Wickenbergs hufvudverk i Nationalmuseum,
holländskt kustparti med fiskarbåtar i månsken, hvilket likaledes inköptes af konstnärens egen
monark. Motivet är snarlikt det, hvilket han redan 1835 och 1837 behandlat. En grupp
fiskarbåtar med tunga, våta segel ligger invid stranden med dess gröna pilbuskar och bildar en mörk
silhouett mot den gråa luften, fyld af drifvande regnmoln, som nyss delvis urladdat sig och nu
genomsilas af en blek fullmåne. Stillheten på den blanka vattenytan snarare framhäfves än brytes
af en sakta framglidande roddbåt, hvars åra fångar vattnets silfver. Bilden verkar nästan monokrom,
ty de få och ytterst diskreta lokaltonerna i brunt, brunrödt och grönt smälta nästan alldeles bort
i det helas silfver.
KÄLKÅKNING.
Oljemålning 1841. Tillhör Grosshandl. Emil Österlind, Stockholm.
Som motstycke till Wickenbergs tafla hänger i museet Alfred Wahlbergs stora
månskens-landskap, måladt trettio år senare. Det är ur konsthistorisk synpunkt en mycket intressant pendant,
ur estetisk däremot af en något fatal verkan för den tidigare duken. Hos Wickenberg är
stämningen, hur fin och sann den än må vara gifven, liksom ännu bunden i traditionens fjättrar, själfva
tekniken ligger liksom ännu och drömmer, man vågar ej ännu riktigt släppa sig lös, eller rättare,
man har ej nått upp till full frihet att gifva sig helt hän i stundens berusning. Men det är stor
och äkta, djup och tigande stämning, och man kunde kalla taflan ett stilla preludium till Sveriges
»paysage intime», en klingande silfverton, som drunknar i nattens tystnad men som förebådar de
fulla och rika guldtonerna.
Med Wahlbergs månskensstycke, ett äkta »paysage intime> i Fontainebleauskolans art, är
det guldet som strömmar in i vår landskapskonst. Det är nu, sedan en mansålder gått, slut med
reserven och kylan. Fullt och helt ger sig konstnären hän i månskensnattens berusande salighet.
Hur fritt och suveränt penseln trollar fram allt månskenets härlighet på duken! Hur det dallrar af
silfver i den fuktiga luften, af flytande guld på vattenspegeln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
