Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generationen af artister i Sverige», som han säger i bref till M. G. Anckarsvärd i Januari 1843,
hade han refuserat ett anbud å 2,000 fr. för taflan i Paris för att sälja densamma till Konstföreningen
(hvilken dock först efter åtskilligt krångel och missförstånd betalade ett pris af nära 1,600 fr.) och
sålunda få visa i Sverige ett af sina »sednare arbeten och i en annan genre än de föregående».
När man sett taflan, undrar man ej öfver konstnärens egen uppskattning af densamma. Vid en
spis sitter en blind tiggargubbe med käppen och den lilla hunden mellan benen; bredvid står hans
följeslagare, en liten gosse, som spelar på nyckelharpa för 3 små lyssnande flickor, medan i
bakgrunden modren sysslar med köksbestyr. Kompositionen är här förträfflig, det är intet blott
uppradande af figurerna som i interiören från 1838, utan den lille musikanten och hans åhörare bilda
en naturlig, osökt grupperad krets, målningssättet är helt annorlunda bredt och säkert, färgskalan
erinrar, liksom föregångaren, om Teniers, men är rikare och varmare än dennes mera kyliga toner.
I denna lilla mörkt hållna duk råder i själfva verket en utsökt harmoni, lokaltonerna verka präktigt,
med stark klang; det kraftiga klingande röda i den lilla förgrundsflickans mössa förtonar vackert
och mjukt i den äldre systerns dunkelröda hufvudbonad; synnerligen vackert målad är den lille
nyckelharpospelaren, som står innerst i kretsen i en mästerligt gifven halfdager. På golfvet står på
Teniers’ vis ett brunt stenkrus. Det hela har en äkta Wickenbergsk stillhet och verkar ytterst
musikaliskt med en mjuk och klangfull celloton. På salongen skall detta verk, exponeradt jämte
en annan interiör af Wickenberg, Holländsk fiskarkoja, ha väckt en sådan liflig beundran, att en
ständig kö de första dagarne bildades framför detsamma och att en svensk löjtnant, som sju gånger
besökte utställningen, måste för att innan sin afresa få se taflan köpa en plats närmast barriéren.
Med detta enda verk står Wickenberg som en af genrekonstens främste mästare i Sverige,
öfverlägsen de flästa af de senare Diisseldorfarna både i färgens must och berättelsens enkla
VEDKÄLKEN.
Oljemålning 1843. Tillhör Grosshandl. Edv. Cederlund, Stockholm.
naturlighet, och han intar äfven pä detta område en rangplats som en af våra tidigaste
stämnings-målare. Den, som närmast påminner om honom i färg och stämning bland hans efterföljare, är
L. A. Lindholm — se särskildt »En trasslig härfva» i Nationalmuseum — men fullt upp till Wickenberg
når ej efterträdaren, som har svårt att frigöra sig från en viss hårdhet i färgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
