Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade han, ”att resa till Stockholm, till Konung Oskars
kröning? Ångbåten går i öfvermorgon från Travemünde.” Jag hade
fullgjort alla mina åligganden i den värda hansestaden. Jag
kunde under loppet af ett halft år fullkomligt fritt disponera äfven
min tid och mina sysselsättningar. Mera, än en gång, hade för
min fantasi lekt möjligheten af ett besök i Sverige, hos
Nordens Fransoser, hos en gästfri, storsinnad och frisinnad
nation. Jag svarade således utan mycket betänkande: Ja. Vi
beslöto att följande dagen afresa till Lübeck, för att sedan
sträcka vingarne af vår färd mot Carl den Tolftes, Linnés och
Taglionis fädernesland.
Morgonen derpå befunno vi oss inpackade i en diligens.
I en diligens är menniskan icke vidare menniska. Hon är
endast en koffert mera, plaserad under, i stället för ofvanpå
taket. Hon har icke mera sin fria vilja. Hon lyder blindt en
Tyrann, som kallas konduktör. Hon får icke äta, då hon är
hungrig, utan då diligensen stannar. Att sofva är den enda
af sina personliga rättigheter, som hon icke afsäger sig, då
hon vidrör fotsteget af en diligens, men skramlar vagnen,
såsom klockspelet i en gammal tysk kyrka, men prata ett par
gamla käringar skarpare och munvigare, än papegojor i ett
kaffé, då förlorar man äfven det sista anspråket på denna sin
sist bibehållna menskliga rättighet, och är blott ett spån på det
vida sandhaf, hvaröfver diligensen otroligen makligt framtågar.
Lübeck är en halfstor stad i den vanliga gammal-Tyska
stilen. Länge torde den icke uppehålla någon resande, så vida
icke affärslifvets bojor hålla honom qvar på dess urhanseatiska
grund och botten. Den halfva dag vi vistades der, räckte
fullkomligt till att taga kyrkor och rådhus i betraktande samt att
promenera kring stadens raserade, numera till vackra
promenadplatser förbytta vallar. Följande morgonen förde oss en ny
Diligens den korta väg, som skiljer Lübeck från Travemünde,
der redan Ångfartyget Swithiod låg otåligt frustande, färdigt
att anträda återvägen till sitt fädernesland.
Vi stego genast ombord. Passagerarne voro redan samlade,
och snart ljöd signalen till affärd. Fartyget satte sig majestätiskt
i rörelse, och innan kort hade Travemündes små, trefliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
