Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Konung Oskars kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De kungliga inträdde i kyrkan, under det musiken
exsequerade en fest-marsch af den bekante, svenske komponisten
Lindblad. Vid kyrkdörren helsades de välkomna af
åtta biskopar i full ornat, med kräcklor och tiarer; endast
palliet fattades, för att göra dem fullt katholska. Konungen var
för tillfället något blek. Det var icke utan inre rörelse en så
tänkande och själshög furste, som den ädle författaren till
straff- och straff-anstalter, gick att invigas i sitt dyra, sitt ofta
tunga kall af konung. Drottningen hade sin plats alldeles midt
emot den läktare, der jag befann mig, och jag hade således
bästa tillfälle i verlden att på nära håll se denna utmärkta
furstinna, Eugénes dotter och Napoleons guddotter. Verlden har
yngre, skönare Drottningar; någon mera ädel, mera värdig har
den icke. Pannans bildning och draget öfver ögonen påminna
mycket om Beauharnais; sitt ädla, kungliga tycke har Drottningen
efter denne Frankrikes nye Bayard, den möderne riddaren
”sans peur et sans reproche.”
Skulle man söka att af de Kongl. prinsarnes utseende
leta sig till en karakteristik af deras personligheter, så förefaller
Kronprinsen Carl såsom bestämdast till lynne, kraftfullast till
vilja; Prins Gustaf tyckes, bland Konung Oskars söner,
motsvara hvad Prins Fredrik var bland Adolf Fredriks: den vackraste,
den vekaste, den, på hvilken alla damers blickar helst hvilar;
Prins Oskar synes, att dömma efter den eldiga, förslagna blicken,
efter den rörliga, men kortvexta gestalten, vara den lifligaste
af alla de furstlige bröderne; han har också med förkärlek
omfattat sjömannens oroliga yrke.
Under predikan, som nu började, hade jag tillfälle att
öfverskåda de serskilda delarne af den genom regnet splittrade
processionen, hvilka nu så småningom hunnit, i fastställd
ordning, gruppera sig i kyrkan. Längst ned vid dörren stod den
ståtliga korps, som i Svenska Konungarnes historia spelat en
så märkvärdig, en så lysande rol: Drabanterne. De bära ännu
nästan samma drägt, som under Carl XII, på de blodiga dagarne
vid Narva och Pultava. En kask, en enkel blå rock med
en rad knappar, renskinns-byxor och kragstöflor, se der kostymen
färdig! De högvexta krigar-gestalterne tycktes icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
