Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Konung Oskars kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Anckarsvärd, hvilken äfven är författare till ett representationsförslag,
som, serdeles i Norrige, vunnit många sympathier.
Inom presteståndet lastade en Doktor Thomander, af hvilken
jag i tidningarne läst åtskilliga förträffliga Riksdagsanföranden,
serdeles min uppmärksamhet. Han har ingenting
vackert i dragen, men ändå skulle han säkert, bland tusende,
fästa betraktarens uppmärksamhet. Aldrig har jag sett en glad,
förvägen, kanske litet konfys genialitét så tydligt utpreglad i
något ansigte, som i hans.
Min väl underrättade granne utpekade för mig de begge
mägtigaste krafterna, hvar och en i sin rigtning, inom
Borgarståndet: Borgmästaren Lagergren och Brukspatronen Petré.
Utan att känna dem, skulle man nästan af deras yttre tro sig
berättigad sluta, att Lagergren, det konservativa partiets
utmärktaste kämpe, hörde till framskridandets riddare, och att Petré,
mouvementets härmästare, vore böjd för lugnet och stillablifvandet.
Lagergren är nemligen en smärt, smidig, rörlig gestalt, till
utseendet ungdomligare än de fleste af sina kamrater, [1] hvaremot
Petré, med den yttre bilden af utomordentlig, nästan
gigantisk styrka, förenar uttrycket af den tyngd, den böjelse för
maklighet, som gerna tillhör dylika, med öfverlägsen fysisk
kraft utrustade naturer. Emedlertid är dock Petré sitt stånds
Jupiter. Det är han, som, inom detsamma, egentligast för
åskan och blixtrarna. När han rynkar sin breda, om stora
förmögenheter vittnande panna, liknar han äfven i någon mån de
bilder af ”molnskockaren,” som den antika konsten lemnat oss
i arf. Hans föredrag inom ståndet hafva det egna, att de
vanligen i deras början icke innefatta något utomordentligt och
hufvudsakligen genomskimras af den stränga logik, som
preglar äfven det obetydligaste af Petrés yttranden. Men Petré
inspirerar sig sjelf; hans vältalighet stiger i samma mån, som
hans känslor; Petré är först hänförande, då han kommer i
passion. Petré hyser en slags förkärlek för sarkasmens
vapen. Fixerar man länge hans ansigte, såsom jag gjorde
under loppet af denna ceremoni, skall man också der kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
