Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde alltså, helt fruktande, till min Bankir, hos hvilken jag
blifvit inviterad att tillbringa julafton, men denna osnygga plägsed
hade åtminstone i honom icke funnit någon beundrare, utan i
hela den eleganta våningen kunde jag icke uptäcka ett enda
boss halm.
En sed, katholsk till sitt ursprung, men som dock vida
längre bibehållit i Sverige, än hos oss, är fastlagsriset och
dess användande fettisdagsmorgonen. Hvar och en, både
gammal och ung, rik och fattig, förser sig med ett ris af de
tusende, som, befjädrade och sirade med vax-bilder, finnas till
salu på alla stadens torg, nästan vid livarje mångelske-stol, i
hvarje fruktstånd. Nu mutas portvakterne, nu indrager man
betjeningen i sitt förtroende, morgonen skall bli en
öfverrump-lingens morgon, och man utkastar redan planen till sina
stra-tagemer. Klockan slår fem och ännu är det fullt mörker, men
också full simulaker i hvartannat lius. Risen hvifta liögt i sky.
De bästa vänner slå hvarandra. Hvar och en har utsett sitt
offer, som förgäfves söker att i täcket värna sig mot det
oförmodade anfallet. Man har beräknat, att endast i Stockholm
konsumeras omkring åtta ä tiotusen fastlagsris. Dock lär denna
stridslystenhet i landsorten icke vara fullt så frenetisk, som i
hufvudstaden.
Ett annat barbarist bruk, som, utan apell mot dess
myndighet, qvarlefver i Stockholm, är brudvisandet. Kring hvarje
hus, der ett bröllopp firas, skockar sig en skådelysten,
larmande skara, som, delad i flockar, trupp efter trupp, inlåtes i
ett rum, der bruden, omgifven af sina brud-tärnor och
uppvaktad af sina marskalkar, måste låta sig betraktas, nagelfaras,
mönstras, kriticeras af detta råa pack, som med lystna ögon
anskådar juvelernas och fägringens glans, rikedomen ocli
skönheten. Icke nog att en utsökt eklärering omstrålar henne,
ytterligare måste Marskalkarne med påtända ljus belysa hvarje
serskild del af hennes lekamen, på det att icke det minsta,
det mest obetydliga måtte gå förloradt för de sjelfbjudue
åskå-darue. Man skulle här kunna misstänka mig för någon
öfver-drift i min beskrifning, att jag, som en af mina landsmän
träffande yttrat sig. låtit ”inbillningen försköna minnet”, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
