Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elt medel, som man i Stockholm anser alldeles osvikligt
mot olycklig kärlek, är utländska resor. Så snart någon ung
Stockholmare fått ett nej af sitt hjertas dam, drager han till
södern, för att i myrtnarncs skugga glömma sina gäckade
förhoppningar, för att till pappa och mamma kunna hemsända en
lagerqvist, plockad på Yirgilii graf. Kanske är det slutligen
förbehållet åt Paris’ ljufva sköna att fullkomligt trösta honom,
att torka lidandets sista tår ur hans blåa ögon, och, med en
vacker hand, smugen i hans blonda lockar, leda hans envisa
hufvud in på en alldeles ny tankegång i kärleksväg. Också lära
de funnits, som spelat en dylik rol af olycklig kärlek, endast
för att njuta af dess lyckliga följder — den utländska resan,
och som sökt att trösta sig, utan att ens ha haft ringaste
anledning att vara sorgsna. Brytes en lång och obetänkt
ingången förlofning (hvaraf det, i parenthes sagdt, finnes Gudi nog
inom Sverige) reser merändels den manliga parten till
fremman-de land, och lemnar åt den qvinliga att göra sig hemmastadd
med sitt nya, enstaka förhållande. Ett ytterligare motiv för
dylika, utländska lustvandringar, utgöres äfven af financiell
förlägenhet. Vid en för några år tillbaka inträffad, dylik kris,
utvandrade åtskilliga representanter af den högre svenska
Aristokratien. Jag vet icke, om det var någon förlust för Sverige.
Måhända var det en vinst för de länder, dit de flyttade sin
konstflit och sina insigter.
Apropos aristokrati! Den begagnar i Sverige, liksom
bor-gerskapet annorstädes, gerna skyltar. Jag har sett vagnar, som,
att dömma efter utseendet, förskrifva sig från tiden af Ludvig
XIII.s kröning, pråla med stora, på dörrarne målade vapen.
Be-tjenterna bära kring rockkragen och ficklocken sina herrars
lijertvapen, väfdt i ylle, och på deras knappar finnes det i tenn
återgifvet ”en miniature.” Det vill tyckas, som vore dessa
be-tjenter ämnade att på gata och torg, inför kommande och
gående, högt vittna om sina herrars adlighet På så simpla saker,
som t. ex. ett hästtäcke, skyldrar öfver den inväfda
namnchif-fern en adlig krona — kanske bär, när allt kommer omkring,
äfven ryktborsten samma feodala märke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
