Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Theatrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedlerlid har han ostridigt ögonblick, då han är lysande, då
hans stolta gestalt, hans skarpa, genomträngande öga, hans i
sig sjelf kraftfulla och ädla stämma, understödd af det sköna
språket, temligen otvunget framkalla bifall. Man berättade mig,
att Almlöf, under ett längre vistande i Paris, skall hafva
åtnjutit undervisning af vår oförgätlige Talma. Mellan begges sätt
att bära upp hufvudet ligger också ostridigt ’någon likhet. Men
man såg lätt på Talma, att han aldrig tagit ett steg utom
Tragediens område. Tidt och ofta förråder deremot en obevakad
gest, en brådstörtad entrée, att Almlöf, mellan Sylla, Silva,
Angelo, Richard III, fått interfoliera med sjökaptens och
sigenare-roler. Ja! jag såg till och med denne skådespelare, livilken
naturen visst icke begåfvat med någon sångröst for theatern,
uppträda, som Leon i slottet Montenero. Och, efter hvad man man
upplyste mig, skedde detta icke som double, utan lärer Herr
Almlöf, under en följd af år, spelat samma rol. Publiken lät
sig nöja och till och med applåderade. Under sådane
förhållanden måtte det icke falla sig svårt att vara Theater-direktör.
Också lärer dertill tagits — ty här utnämner Konungen
The-ater-direktörer — hvilka personer, som fallit förhanden, ibland
militärer, ibland räkenskapskarlar, de fleste utan dokumenterad
litterär bildning, utan någon vid besök af utländska theatrar
för-värfvad insigt i yrket. Härifrån gör dock grefve Lagerbjelke,
hvilken under kejsardömets sista tider var Svensk Minister i
Paris och ännu, såsom en snillrik och trogen vän af konsten,
der lefver i våra theatrars traditioner, ett välförtjent och
glänsande undantag. Sjelf en utmärkt skådespelare, hvilket lian
på den Kongl. Skådebanan å Rosersbergs lustslott inför det
mest lysande auditorium i Sverige lysande dokumenterat, gaf
han åt svenska scenen, i Jessonda och Ferdinand Cortes, de,
med hänseende till uppsättningens bländande pragt, mest
utmärkta illustrationer, hvaraf theatern för närvarande kan skryta,
och bildade, för dramatiska scenen, dess största prydnad, den
genialiske skådespelaren Torsslow, till hvilken jag framdeles
ernår återkomma.
En skådespelare, som man alltid såg med nöje, var Herr
L. Kinmansson, aldrig öfverdrifven, lagom, lugn och säker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
