Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Theatrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
högsta uppmärksamhet, såsom konstnärinna. Hennes entré
förbereder föga på närvaron af en stor artist. Med en gång
som icke är fri från vaggning, inträder hon på scenen. På
fotter, långt ifrån Parisiska, stöder hon en gestalt, som
hvar-ken kan kallas ful eller vacker. Hennes ansigte, i sig sjelft
oskönt, lifvas af ett par stora, vackra, blå ögon och
omflad-dras af rika, blonda lockar. Jag har till och med någon gång,
vid Mamsell Linds första entré på scenen, tyckt mig i hennes
drag öfverraska ett tankspridt uttryck. Men hon sjunger —
denna qvinna, som vid första anblicken har så litet fängslande
— och hon förskönas med livarje ton; man ser så tydligt,
huru hon är ett med sin sång, huru hon känner i hvarje fiber
betydelsen af hvarje not, som ilar öfver hennes läppar; sällan,
kanske aldrig har jag sett sång och spel så innerligt förmälda,
som hos dénna utomordentliga konstnärinna. Mamsell Lind
lemnar städse åskådaren i ovisshet, om han skall anse henne
störst, antingen som skådespelerska eller som sångerska. Och
i denna fulländade harmoni ligger måhända hemligheten af
hennes öfverlägsenhet.
Jag såg Mamsell Lind i Norma, med bilden af den
Italienska Operans Norma, af Julia Grisi, ständigt spökande för
min inbillning. Men Julia bleknade bort för Jenny, Julia med
sin Europeiskt beryktade skönhet, med dessa herrliga svarta
ögon, som gjort så många kloka till galningar.
Mamsell Lind har, liksom Mamsell Falcon, varit i
fullkomlig mistning af sin röst, men lyckligare, än Falcon, återfick
hon den under ledning af vår berömde Garcia, till hvilken jag
en gång hörde henne i varmaste ordalag uttrycka sin stora,
sin oaflåtliga förbindelse. Hon talar Fransyska flytande och
med ovanligt ren accent, samt ådagalägger i sitt umgänge en
särdeles anspråkslöshet och älskvärdhet.
Utom Mamsell Lind eger icke Svenska scenen någon
sångerska af högre ordning. I ”Alphyddan” af Adam hörde jag
en Fru Gelhaar, som tycktes vara i besittning af mycken
teknisk färdighet. Rösten var i sig sjelf mindre betydande.
En Herr Gynther hade ett angenämt yttre och en
angenäm kammar-röst. Herr Strandberg var i sistnämnde afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
