Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Ett par ord om riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade, nyss kläckta, föga fjädrade ungdiplomaterna att bevaka
de tvenne förenade rikenas intresse.
Man berättade för mig, att på Riddarhuset lärcr finnas en
mängd unga män, som blindt ställt sig under befäl af
konservatismens ledare, som följa dem i lif och död, som, tysta i
debatten, högljudt uttrycka sin tanke vid voteringen, som rysa,
då man talar om liberalism, och stoppa till öronen, då man
talar om skäl och bevis. Men då min sagesman var en exaltado
af första ordningen, får man kanske icke vid hans berättelse
fästa all den vigt, som den annars kunde förtjena. För mig
åtminstone faller det sig nästan omöjligt att tänka en ungdom,
hvars hjertan icke slå högre vid det magiska ordet: frihet.
Frihet är och skall alltid bli de ungas lösen.
En förmiddag besökte jag äfven presterskapets
sessions-rum. Omkring femtio ledamöter af ståndet voro närvarande.
Öfverallt prestkragar! Till och med Sekreteraren bar dylika,
om i följe af sitt embete, eller såsom verkligen prestvigd,
känner jag icke! Jag hade väntat att här få se de begge stora
svenska skalderna, Tegnér och Franzén, men de hade begge
stannat qvar i sina Biskops-residenser, Tegnér i djupet af det
skogiga Småland, der kristna läran först predikades af den
helige Sigfrid, Franzén i närmaste grannskapet af nordpolen,
der ännu hedningar nomadiskt flytta omkring, hvilka han
för-gäfves sökt omvända med uppbjudandet af hela sin lysande,
andliga vältalighet. Här talades, som billigt var, med en
ledighet i framställning, en korrekthet i form, en humanitét i anfall
och försvar, som lemnade Riddarhusets tal-öfningar långt efter
sig. Dock syntes mig, att åtskilliga talare så väl här, som bland
Ridderskapet och Adeln, nog mycket alfekterade att vara hvad
vi kalla ord-millionärer. Man tycktes sätta en slags ära i att
med skiftande fraser variera samma ämne — ett missbruk med
en ståndsförsamlings dyrbara tid, som icke kan annat än
förtjena det mest bestämda ogillande.
Serdeles utmärkte sig en ledamot af det lägre, efter hvad*
man berättade, i allmänhet hårdt förtryckta presterskapet,
Komminister Janzon, som utvecklade en lysande, ofta storartad
vältalighet. Men många uppträdde, för att bekämpa hans åsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
