- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
12

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snobben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

EBBE LIEBERATH

Så kom vi emellertid in på Snobbens gård, och då
hände det.

Proppen nöjde sig inte med att veva med armen
och härma positivet, som han för resten gjorde riktigt
bra, nästan musikaliskt för det var likt. Utan bäst det
var for han in i vedboden och fick tag i en låda och ett
klädstreck. Och innan vi visste ordet av så hade han
lådan på ryggen och började linka omkring precis isom
positivhalaren. Jag höll nära på att brista i skratt så
lustigt likt var det. Men det blev annat av! Det klack
till i mig så jag tyckte jag krympte ihop i byxorna,
för jag hade börjat tycka om Snobben, och jag nästan
vände mig bort för att slippa se hur mycket stryk han
skulle få.

Snobben hissade dynamitflagg men blev tvärt vit
som en vågg i synen, då han fick se Proppen börja
halta med lådan. På en miljontedels sekund var han
över honom. Lådan smällde i backen och på nästa
miljontedel hade Proppen hunnit få flera smockor än
han själv gett på en hel dag.

Det riktigt smaskade i kindbackarna på honom och
kom hem med ett konstigt, dovt ljud, när slagena
haglade på skallen, sedan mössan trillat av.

Nå, Proppen sansade sig till sist efter
överraskningen. Och så börjades valsen på allvar!

Men det var inte svårt att se vern det var som
hade övertaget i den dansen, fast jag erkänner att jag
blev rädd ett tag, när Proppen fick in en upperkutt, så
det brakade i oss som bara såg på. Men i blinken
efteråt hade han själv en lika dan, vände benen i
vädret och slog i däck så dammet rök.

Och där låg han och började skrika och gömde
huvudet i armarna. Han trodde förstås som vi andra
att Snobben skulle kasta sig över honom där han låg
och ge honom så mycke han tålde och lite till. För
Snobben var verkligen hemsk att se på, men väldigt
stilig också.

Men han bara petade till honom ett slag med foten
och isa åt honom att stiga upp så skulle han få
mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free