Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
EBBE LIEBERATH
Men vi var alla på det klara med att han bara
väntade tills han blev i form igen. Sen så! Det vill säga
alla utom Julle, för han brydde sig inte om någonting.
Men iså en kväll var vi allihop utom Proppen borta
och härjade på ett bygge. Det var väldigt skojigt att
balansera på bjälkarna och leka tafatt över hela
härligheten och allt eftersom det mörknade blev det väldigt
spännande. Allrahelst .som man var uppe i andra
våningen och skg det bara som ett svart djup ända ned
i källaren. Det killade i maggropen när man kutade i
väg på bjälkarna, som månen lyste på, och det var
kolsvart inunder, och det blev varmt i nacken när man
äntligen slog armarna över murkanten på andra sidan.
Min pappa kom förbi och förbjöd oss hålla på så där,
för det var mycket farligt sade han. Och det kanske
det var.
Han visste väl att jag skulle lyda, och han trodde
väl att dom andra skulle göra det också. Men det gjorde
dorn inte, förstås. För vad har din pappa med oss att
göra, sa dorn, när han gått. Så jag var dömd att bara
titta på och var för resten glad att jag inte fick gå
hem tvärt. Mina dagars upphov var på gott humör
och när han såg att min kavaj inte var nersmord, så
slapp jag att gå hem. Men hade jag bara varit i
närheten av kalkhoarna och fått den allra minsta lilla
kalkplätt på kläderna, så skulle ni sett på en som fått
loma hem.
Jag vill inte tänka på den kvällen då vi slagit
bottnarna ur några tomma cementtunnor och rullat dom
upp för backen utanför Proppens!
Man blev alldeles yr och vimmelkantig när man
rullat utför i tunnan, men det var väldigt skojigt och
det gick med väldig fart.
Men det är ju så klart att man blev cementig så
stor man var, förstås. Jag hade glömt att ta på mig
mina o veralisar! Och om hela laget hade borstat aldrig
så, så blev sjömansblusen inte bättre för det och inte
byxorna och strumporna heller. Och så var det söndag
till på köpet! Det skulle varit väldigt skönt att ha varit
ur både blusen och strumporna och byxorna den kvällen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
