- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
19

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proppen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

19

Nå. Jag satt där som det lydiga barn jag var, som
det står om Georg Wassington i Amerika, och tittade
på, och bäst det var fick jag syn på Proppen, som kom
smygande på lömska fjät i mörkret, som det står
nånstans. Han dök upp så tätt inpå mig, att det sa klack
i bröstet i hastigheten. Men så visslade han våran
signal och med ens blev dorn tysta uppe på bygget, alla
utom Julle, som väl inte hörde den kan jag tro.

— Heja grabbar, ropade Proppen halvhögt, kom
ner! Pappa kommer!

Nu visste vi att Proppens pappa var verkmästare
på det bygget och det gällde att akta sig väldigt noga
att råka ut för den, när han var arg. För han gjorde
ingen skillnad på mitt och ditt som kristendomsgubben
säger, utan klådde en så det kändes efter i flera dagar
antingen en stackare var hans egenhändiga grabb eller inte.

En gång när arbetarna på bygget hade frukostrast,
så lekte några av dorn spänna kyrka. Och Olle och
jag stod ett stycke därifrån med våra käppar och
ler-klimpar, väldigt seg och bra lera. Och när en av dom
hade just böjt sig ned för att stå, så svepte Olle till
så mycket han orkade. Arbetaren måtte haft bara
overallsen på sig för det sa smiitt, när det träffade. Men
arbetaren så inte smitt! Vi gick inte därifrån, Olle
och jag.

Nå. Alla grabbarna dråsade ned och vi smet bakom
plankhögarna allihop, utom Julle, som stod kvar en
trappa opp och frågade vad vi snodde för.

Det blev han snart varse stackaren! För Proppens
pappa kom i detsamma och sa åt honom att komma ner.

Och det gjorde han den dummingen! Annars är det
ju den lättaste sak i världen för en smidig grabb att
klara sig på ett bygge, när dorn bara är en som är
efter en.

Men då kom det konstigaste av alltihop. När Julle
äntrade ned för sista biten av plankvandringen som
såg ut som en trappa, gjorde Proppens pappa ett
rusande framåt för att hugga honom. Men just som han
skulle till att ta honom i hampan såg jag hur han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free