Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
EBBE LIEBERATH
föll i backen i detsamma som det small av en ribba,
som bräcktes. Och nu hörde vi Proppen ropa:
— Sno dej, Julle!
Julle snodde förstås och vi med. Väldigt fort. Och
när vi samlats hela laget bakom borgmästarens
växthus, så var Proppen med! Se så, tänkte vi lite till mans,
nu är det färdigt! Nu slår hämndens gökklocka för
Julle, som vi lärt oss hålla väldigt styvt på.
Både Olle och jag såg att Proppen hade en
ribb-stump i näven, och tyckte att med tillhygge skulle han
då inte få slåss. Jämnt om jämnt ska det vara, och
rent spel, och vi visste sedan gammalt att Proppen inte
var så noga med sådant, så vi kastade oss på honom
i ett enda rykande för att få tag i ribbstumpen.
Det var Olle som fick fläskläpp den gången, och
jag fick aldrig tag i ribbstumpen, för Julle högg mig
i axeln och frågade vad det var åt mig.
Den grymt otacksamme Göran Persson, som det står
i historien, förstod icke rikets bästa. Det är inte nådigt
att få en ribbstump i skallen, i synnerhet om Proppen
dänger till. Dock, han må svara själv för sina öden,
som prästen säger till Juutas.
Så vi bara väntade på att valsen skulle börja.
Men naste mir gesehen! Julle bara reste näsan i
vädret och vädrade i vind som en sån där grann
fullblodshäst med röda näsborrar. Så sträckte han fram
näven och sa:
~— Propp, sa han. Jag är inte arg på dig ett dugg.
— Inte jag på dig heller, sa Proppen och släppte
ribbstumpen och grabbade tag.
Det var inte många sekunder dorn stod så där, för
sådant gör dorn bara på bio och aldrig i verkligheten.
Om det är renhåriga grabbar, förstås, och inte jäntor.
För dorn skall ju alltid åma sig och gå an.
Det var först långt efteråt, som vi fick veta att det
var Proppen, som satt krokben för far sin med ribban.
Hur han bara vågade kunde jag aldrig förstå. Och
inte heller hur dom klarade opp den saken. Men min
pappa, som är väldigt bussig, sa att Proppen nog var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
