- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
24

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylax

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 EBBE LIEBERATH

en stolle skrivit nånstans i en bok, som moster Elvine
läser i, som är lärarinna i en ’småskola.

Som om det fanns en enda grabb i hela Judans land
och Sverige med, som blev mäktig utav hänförelse! Har
man inte nävarna i ordning och kan knepet, så kan.
man allt hälsa hem med hänförelsen. För resten så
säjer hon också att äppelkaka är mäktig, och
kroppkakor och medmera, medmera. Konstiga böcker dorn
måste läsa, när dorn är lärarinnor för glin!

Oxelbär är väldigt gott. När jag sett på Proppen
en stund brann frågan på mina läppar. Fast det sved
inte som lilla syster trodde, att det gjorde på
Dartan-jang, när mylladdy försökte sno sig, och en fråga brann
på hans.

Men jag hann aldrig fråga, för Fylax’ gren brast
så han dånade i backen och både Proppen, och jag fick
en stunds göra med att be honom hålla mun för han
skrek värre än en gröngöling i regnväder. Han fick en
bula i nacken, men det var också alltihop, han gormade
för. Det var ingen fara med honom för när han inte
fick medhåll, så gick han hem, fast två knappar rukit
ur kavajen.

I detsamma kom Julle och Olle och hela högen
ditlockade av stridslarmet, som dorn trodde. Dom var
på hemväg för det var middasdags för allihop, utom
Julle, och när Proppen fick höra det så snodde han
också, så det blev bara jag och Julle kvar i oxeln.

— Hur bar du dig åt att klara Proppen, frågade jag.

— Jag? sa han.

— Ja, just du. Pappa .säger att det var du.

Då blev han röd och tittade bort ett slag. Men sen
berättade han att han genast förstått, att det var Proppen
som sköt ribban i vägen för far sin för att klara Julle.

— Och det kan du väl begripa var hyggligt gjort.
™ Visst, sa jag. Väldigt!

— Och sen när vi blivit vänner, följde jag honom
hem och hörde hur mycke stryk han fick. Så mycke
som han fick då har du aldrig fått i hela ditt liv.

— Sa du, ja, sa jag. Men gubben visste väl inget om
vern det var med ribban?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free