- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
37

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

37

jag var sjuk, sa han. Och det var jag också, för det
var otäckt att se alltihop. Men det var på samma gång
så stiligt att se på Olle att jag slängde böckerna och
la mig på knä bredvid och bad att få hjälpa till.

Men så med ett tag försvann alltihop och när jag
såg mig omkring igen, så var det jag, som låg med
huvudet i farmors knä på soffan i rökrummet. Dom
sa att jag hade svimlat.

Men Olle svimlade inte han! Dom sa att han inte
hade släppt huvudet utan suttit hela vägen i ambelansen
och hållit det i famnen ända till sjukhuset.
Brandkarlarna hade isagt åt honom att inte släppa taget med
tummarna på en åder han tryckte på, för dorn hade en
annan åder i ena benet att hålla tummarna på. Och
så hade dorn sagt att han var en nedrans bra pojke,
som inte var rädd.

Och när brandkarlar säger så, så är det sant, för
dorn är allt dorn styvaste gubbar som finns!

Olle hade inga pengar till lådan, så han fick gå
hela den långa vägen hem. Och när han kom förbi
varat snodde farmor ut och tog honom i famnen och
kysste honom. Det var allt tur för farmor att hon inte
var en jänta.

Olle var ännu alldeles blek, men skrattade och höll
sig rak, ända tills han fick se hur blodig farmor blev,
för hela hans blus och skjorta och byxor var alldeles
genomdränkta.

Då sa han, att han mådde illa, och började kräkas.

— Ja tacka för det, sa farmor. Min rara, tappra
gosse, kom in och vila dig, så får Pelle springa hem
efter kläder åt dig.

Pelle, det är jag det, fast jag heter Adolf.

Vi hjälptes åt att få in honom och farmor gav
honom ett glas portvin. Stackars Olle, sådant som
smakar ont som synden!

För resten är han så där så man tycker att han
liksom alltid kommer sist. Men ändå är han alltid först,
när det gäller något som är något med, såvida inte
Julle hunnit före förstås, för Julle är finare löpare än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free