Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långstroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
41
det blev en kattis, som aldrig kunde låtit värre, när
riktiga kattor är som galnast Så där i mars eller så
omkring. Det värsta var att hålla sig för skratt, för
maken till virtios att härma katt som Långstroppen
finns inte.
Det var precis iså man både såg och hörde en grå,
sönderklöst gammal hanekatt stryka utefter muren och
ilskna till med svansen som en lampborste.
Bicykeln var för resten inte bortkommen han heller,
och dorn två gick an, så jag skrattade så det värkte i
magen och bakom öronen, helst som ingen vågade
skratta för högt förstås.
Vi låg där i buskarna och jamade en bra stund,
och då kom först en jungfru ut och schasade och stod
i och började kasta sten. Men det vet man ju hur
fruntimmer kastar, så det var det ingen som brydde
sig om.
Men så kom jycken och tvärt efteråt kom
bankdirektören lös. Och då blev det brått, ska jag säga!
Det var inte lönt att kinka med att leta efter grindar
och sådant, utan vi hoppade och snodde över och igenom
häckarna, så det visslade om’et.
Och då kom vi till slut in i borgis trädgård, som
låg tillräckligt långt borta så vi kunde vila oss ett tag.
Vi var så pass trötta att vi inte ens tänkte på varken
äpplen eller päron eller andra sydfrukter, som hängde
där i massa, utan vi bara flåsade. För jycken var
efter oss en bra stund, ända tills Proppen gav honom
ett tjuvnyp med livremmen. Som jycken tog, så
Proppen fick springa och hålla i byxorna.
Bäst vi satt bland hallonbuskarna och lugnade oss
efter den spännande jakten så sa Långstroppen:
— Tyst! sa han. Det jamar bestämt i brunnen.
Vi trodde förstås, att han hade blivit snurr efter
allt sitt eget jamande, för aldrig har man väl hört talas
om att katter jagar i brunnar inte. Men han gav sig
inte, utan gick fram till brunnen och slog opp
locket.
— Jo, väste han, här är en katt, som simmar
omkring där nere. Kom, vi måste hjälpa opp’en!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
