Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långstroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
EBBE LIEBERATH
Och så började konserten. Jag vet hur det låter!
Om dom släpper lös femtioelva spöken och lite till, kan
det inte låta värre. Det suckar och det jämrar och har
sig, och om en sån som Långstroppen sköter
rulljang-sen, så blir det väldigt noga gjort.
Först började borgis titta sig omkring och hälla
på huvudet än hit, än dit ungefär som en hundvalp,
som man visslat för. Då teg Långstroppen tills han
började läsa igen. Sen flög han upp och stod och
lyssnade. Så for han ut i förstugan och sen ,såg vi hur det
lyste i deras pigas rum. Nå, det fick han ingenting
för, det visste vi, för hon var ute och slängde med
bankdirektörens schafför. Så lyste det till på vinden och
tvärt efteråt nere i källaren. Så han hade allt bråttom.
Och rässom det var kom gumman hans infarande
med papperstussar eller vad det var i peruken och kofta
i famnen. Lion var i bara särken och bena var tjocka
och blanka som stockarna hemma i mangeln. I
det-,samma sprang tråden, för Långstroppen gned för hårt.
Men det gjorde ingenting, för gumman gick an så det
stod härliga till och hötte med näven åt stadens
mäktigaste man. Så nog fick han så mycke han tålde.
Han såg lika slät ut som katten i brunnen.
Vi gick, sen vi skrattat ifrån oss, men det dröjde
nog innan borgis fick frid igen. För det vet man väl
hur fruntimmer håller på, när dorn börjat.
Vi smet bara genom ett par trädgårdar, för det
började bli sent, och när vi kom ut på vägen fick vi se
Fylax malliga kusin, som är en blekfet snobb med
nackbena och lackskor och allting. Han är en rik knös
och väldigt bundis med Butterburken och kär i
Smörkulan, sa Fylax. Han var på väg till Sutters så vitt
vi kunde se.
Och då sa Långstroppen:
— Då klarar vi väl den bussiga jäntan, för den där?
Om dorn är kvar.
Och det var dorn. Tänk att stå och kyssas i
närmare en timma.
Vi kom rätt på dom, så dom flög i sär igen, och
Proppen viskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
