- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
53

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

53

Klämmig gumma den! Hon snarkar för resten som
en karl, för det hörs ända upp till mig ibland.

När farmor hade gått, så satt vi, Knappen och jag,
och pratade en stund och hade väldigt skojigt fast han
är en ungdom.

Han berättade att han hade en kusin, en jänta som
var lika gammal som han och som säkert skulle bli
lika bussig som farmor, sa han. Fast det är naturligtvis
omöjligt. En jänta som farmor! Sällan!

Men — klämmig måste hon vara i alla fall så jänta
hon är. För en gång, när dorn varit och badat hade
hon klarat Knappen, isom inte kunde simma då, men
det kunde hon. Sedan hade han lärt sig det förstås.
Men då var det på vippen att Knappen hade blitt
där.

Och sen så berättade han hur hon burit sig åt vid
en eldsvåda hemma på deras lantställe. Hon kände
på kvällen att det luktade rök, bara lite, men inte alls
som från köket eller så, så hon klev ur sängen och
smög sig runt omkring i huset, och på vinden brann
det i en koffert som stod intill skorstensmuren. Hon
smällde bara igen locket och sprang ner och väckte
Knappens pappa, och han klarade hela eldsvådan i
ett nysande. Det var också klämmigt gjort, tyckte jag,
att inte bara gallhoja och så där som jäntor gör jämt,
när det är någonting.

När Knappen hade gått så visslade det igen och det
var Långstroppen, som kom och ville höra efter om
bergis hade ställt till någonting ännu.

— Åh nä, sa jag, han aktar isig nog, när farmor
är ensam hemma. Den ger han sig inte på, var lugn
för det.

— Nå det var bra, sa Stroppen, för pappa är i
stridshumör där hemma och får han höra något så.

— Men titta här du, sa jag, och halade fram
trillen.

— Hur i all min tid har du kommit åt den? sa
Stroppen.

— Knappen var här för en stund sedan med den.

— Knappen? Jag tyckte jag såg honom gå och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free