Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
EBBE LIEBERATH
valla syster sin som vanligt. Vi bor alldeles bredvid
dorn så jag »ser dorn ibland, när han sitter och leker
med henne eller springer omkring med henne i
våningen.
— Har Knappen en syster, det visste jag inte, sa
jag, Men han talte om en kusin som var Väldigt
klämmig.
— Det är hans syster. Kusin har han ingen.
— Det var konstigt. Han berättade om henne att
hon hade släckt en eldsvåda och allting.
— Ja, så gör han. Ser du han är alldeles dann i
systern. Hon är sinnessjuk och hon har tänt på flera
gånger och gått i sjön också. Men knappen har alltid
klarat henne. Han är som sagt så dann i henne så allt
klämmigt som han har gjort själv det smäcker han att
hon gjort. Ibland är han ute med henne i trädgården
deras och då pysslar han om henne precis som om han
vore en stor. Och ändå är hon två år äldre än han.
Det är därför han är så sällan med oss, för så fort han
pluggat läxorna, leker han med henne och han går
aldrig ut, om inte hon sover. Mamma säger att dorn
skulle skickat henne till ett sjukhem för länge sedan,
men då trodde dorn att Knappen skulle bli snurr han
med, så ledsen blev han, så att det vågade dorn inte.
— Men varför smäcker han då, hör du? Han som
aldrig smäcker annars.
— Det vet jag inte, men det är väl för att ingen
ska tro att hon är sjuk, antar jag. Han skäms väl, fast
jag inte förstår vad det är att skämmas för.
Aldrig trodde jag att Långstroppen som är en sådan
hy vens kille, skulle gråta så någon såg det, utom när
han slagit sig eller så förstås. För det kan man inte
hjälpa ibland.
Men det gjorde han nu nästan. Och jag med. Vi
sa att vi ångrade båda två att vi skojat ibland med
Knappen.
Farmor som är ensam hemma, tyckte det var
ledsamt där nere, så hon kom uppstultande igen. Och
när hon fick se oss, så sa hon:
— Vad är det nu som är galet igen, era skojare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
