Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
57
Knappen hade trillen var det av lätt insedda skäl, som
rektorn säger, inte så sagt att äet kunde bli något av.
Allt sedan vi fick nys om hur dann Knappen är i
syster sin, så tar vi alltid först reda på om han är
ledig, för vi tycker allihop att han är så stilig, så vi vill
inte be att få låna trillen, för att han inte iskall bli lessen
att inte kunna vara med.
Därför tyckte Julle att vi skulle bereda oss på bandy
i stället, om vi inte kunde få Knappen med. Och det
gick vi in på.
Tidigt i morse visslade Långstroppen, som bor
närmast varat, så jag hann knappt svälja chokladen och
när vi kom till den vanliga platsen stod hela högen där,
alle man med snobbiga nästan nya klubbor. Det såg
väldigt stiligt ut, nästan som en idrottsförening. Och
snobbigaste klubban hade Knappen, en skvatt ny en
utav ask med mjuka fina remmar kring bladet och
färgnissat och allting och i skaftet satt infälld en
byxknapp av tenn.
Jag blev paff när jag fick ise honom, för vi skulle
ju slå trill, om han kunde vara med, men undra på
om han ville visa sin fina klubba.
Han kom emot mig och Långstroppen och frågade
vem av oss det var som pillrat in klubban i deras
tambur i morses.
— Ä du snurr? svarade vi, för ingen grabb ger sig
väl till att ge bort en sådan klubba samma dag han
fått den. För det måste han fått, för den var alldeles
ny.
— För resten, sa jag, så är jag nyss uppstigen, det
kan Stroppen intyga, och Stroppen själv med, det ser
du väl på ögona. Jag svär mig fri, som pappa säger
ibland när dorn spelar kort.
— Ja jag med, sa Långs troppen.
— Vern i all sin tid kan det då vara, sa Knappen.
Det är ingen av dorn andra heller, säger dorn.
Men då sa Pulle:
— Är du så dum så du frågar, sa han, så kan du
gå där. Var glad i stället, du.
Visst var han glad, det syntes på’n, men jag undrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
