Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
EBBE LIEBERATH
sten och med hallar och mattor och trappor av ek och
så där. Och mitt på golvet i hallen som var så blankt
så man kunde spegla sig i’t låg en stor isbjörnshud med
huvud med ögon och tänder och klor och allting. Vi
hade aldrig sett en sådan prakt i hela varat liv,
åtminstone inte Proppen och Långstroppen och Julle och
jag. Jag har inte varit hos dorn andra, så jag vet inte
hur dorn har’et.
Det var nära på inget kaffekalas utan ett
bakelsekalas i stället. Bra synd att man skulle ha ätit
middag så nyss, men jag smet mig till att lätta på bältet
ett par hål och det såg jag att Proppen gjorde också.
Först när man kommer in i ett sådant hyvens
schangdobelt slott och så där, iså blir man förlägen och
så. Men det blev ingen där, fast där var så fint så
det kunde blåsa bort alltihop, tyckte vi. Men det var
säkert för att Pulles mamma var lika bussig där som
på tennisplanen. Den kommer att bli en klämmig
farmor med tiden!
Hon småskrattade så vackert och skg ut i ögonen
precis isom farmor, när Fylax frågade varför inte
Knappen var med. Han var hemma för systern hans var
uppe, det hade Pulle snokat rätt på.
Vi hade livat värre med att titta på alla Pulles
presenter, skridskor och skridskosegel och allt möjligt.
Och salongsgeväret förstås! Men vi fick inte skjuta
förstås. Vi drog lott om vilket vi trodde han skulle
vara gladast åt av alla dorn fina isakerna. I detsamma
kom hans bussiga mamma in och fick höra skojet och
då småskrattade hon så där igen, så det blev varmt
inne i en. Och så skickade hon ner Pulle i
slöjdrummet i källaren efter en kutter, som hans pappa gjort.
När han gått så sa hon:
— Nej gossar, sa hon, vet ni vad han blev gladast
för? Jo när han fick ge Knappen bandyklubban. Han
var där med den sent i går kväll. Byxknappen nitade
han fast som ett monnigram, sa hon.
Var det inte det jag sa, att det var han! Att han
var gladare ät det än åt ’salongsgeväret, det tror jag så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
