- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
75

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grålle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR

75

Vi gick till slaktarn och kursade till oss en hop
gamla ben med köttslamsor på, och dorn trädde vi opp
på ett klädstreck för dorn skulle bli människoben som
skulle spöka. Och Pulle, som har allting, bestod ett
par klädstreck till, så vi fick hela härligheten så lång
som det behövdes för att kunna hala benhögen fram
och tillbaka tvärs över vinden, om vi stod i trädgården
på bägge sidor om huset och halade genom gluggarna
under takskägget.

Medge ändå att det var en snillrik plan! Men se
knepet var ju förstås att få alltihop opp på vinden och
strecken ut genom gluggarna.

Vi drogo lott som vanligt, och det blev jag som fick
detta ärofulla uppdrag.

Proppen snodde hem efter ett par gamla avlagda
tofflor, som jag skulle ta utanpå kängorna så jag kunde
gå tyst i trapporna, och dom band jag fast med ett
par tåtar.

Dorn har särskild trappa opp till vinden från
köksingången, och jag hade varit där med pappa och
mamma på kalas, som var det tråkigaste kalas jag varit
med om, för deras grabb är tre år yngre än jag och
så fin och fånig så det är ynkligt åt’et. Så det var
ingen konst att hitta.

Jag medger, att jag var skraj, men grabbarna var
i trädgården bredvid, så det var inget annat att göra
än ge sig av.

Jag passade på när brallpigan var nere i källaren
och grejade med vinflaskor och sånt där och smet opp
på ljudlösa fjät som i den siste Mohikanen, och jag
hade just klarat hela biffen och skulle till att smita
ned igen. Men då så kom en jungfru opp och började
hänga opp tvätt. Jag tror aldrig jag varit så skraj
fast jag hade nedrans svårt att hålla mig för skratt,
för hon sjöng i ett kör »den trettiförste, när du mig
kö-össte», och något mera som jag inte kommer ihåg.
Och när hon klämde sig på en klädnypa, så svor hon
värre än våran trädgårdskarl. Hon såg mig inte, för
jag låg bakom en stor koffert som stod vid ena glug-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free