- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
76

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grålle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

EBBE LIEBERATH

gen, men det var stopp att kunna smita så hon inte
skulle se vem jag var. Och aldrig ville hon sluta
heller.

Bäst det var så gick hon hört och gläntade på
dörren till betjäntens rum och tittade in, och så sa hon:

— Jassa, här hor han den j... snobben, sa hon.

Och det lät så likt farmor så jag trodde jag skulle
spricka av skratt.

Och så spottade hon ett tag. Så inte är dorn två
vidare bundis inte, hon och betjänten.

Jag tänkte ett hastigt slag att tala om för henne
hela våran sinnrika plan, men det vet man ju att
fruntimmer kan aldrig hålla tätt som farmor säger, så jag
passade mig. Hade hon bara gått in i rummet, så
hade jag klarat mig, men hon bara stod och höll i
dörren och fnyste.

Äntligen tog hon klädkorgen under armen och gav
sig i väg och smällde igen vindsdörren efter sig. Och
jag väntade en stund innan jag smet. Men det blev
inget smita av, för dörren hade inget vrid på min sida.
Så där var jag vackert fast. Och inte vågade jag
mixtra heller med den, för då kunde dorn höra mig där
nere.

Se så, tänkte jag, om två timmar är pappa hemma
och middag och allting och jag kan inte komma ur
fläcken. För gluggarna var för små och så var det
hiskeligt högt, och ännu högre var det från fönstret i
betjäntens rum. Jag var så i byxis så jag såg inte
hur det såg ut där inne, men jag minns att där luktade
som i en tvålbutik.

Men från fönstret såg jag grabbarna i trädgården
intill, men jag vågade inte ropa till dorn och dorn såg
inte mig.

Jag gick där på vinden och i rummet och nosade
och blev ändå mera skr aj för jag visste att farmor var
sjuk så hon kunde inte klara mig om jag kom för sent
till middan. Och bäst det var kom brallpigan upp och
började klä om sig till deras middag. Olyckligtvis var
jag inne i rummet just då han kom och hann inte ut
på vinden utan måste krypa ned mellan byrån och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free