- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
82

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavaljerer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

EBBE LIEBERATH

han gick in i borgis kök en dag när herrskapet inte var
hemma, och gjorde sig grön, så hon lovade att
ingenting låtsas om. För hon sa att hon visste lika bra som
vi att hon måste sanda bara för att hindra åkningen
sedan den gången då vi hampat Ättemodern. För ingen
gick någonsin tvärs över backen, sa hon.

Så vi hade varat Eld Orado klappat och klart. Vi
passade oss förstås väldigt noga för att ropa see-ååp!
och så där, och vi hade ett väldigt snickeri med att
stoppa blånor och sånt där lite varstans i bobbarna
så dorn inte skulle ’skramla och väsnas. Men åkte
det gjorde vi varenda kväll så det stod härliga till.
Och Borgis och Ättemodern och alla glina isatt där inne
och åt fläskkorv eller var det var, och trodde att det
var attemobiler som rusade förbi.

Jäntorna fick förstås höra talas om hur bussigt vi
hade det, för alltid finns det i vilket gäng som helst
någon som inte kan hålla klaffen. Och bäst det var
så kom där en helan drös. Med kälkar! I
Borgmästar-backen, som är skapt bara för renhåriga bobbar och inte
för såna leksaker isom kälkar. Hade dorn (haft sparkar
så hade det väl gått an för det går undan bra med
såna i den backen. Nå, när dorn fick se på nära håll
hur det bar i väg med en finfin bob— vi har tre stycken
— så blev dorn rädda och vågade inte åka kälke, för
att inte bli påkörda.

Inget ont som inte är gott för något utom ricinolja.
Så vi fick vara i fred en stund, för dom stod bara och
tittade på.

Men det är det försmädliga med jäntor som står
och tittar på, att man till sist nästan tycker att man
måste fråga om dorn vill åka med. Och Julle var
förstås den som först föll för frestelsen, om det nu skall
kallas för frestelse att känna sig liksom tvungen. Så
han frågade Annie om hon ville köra med på hans
bob.

Hon sa verkligen tack, som dorn inte annars gör,
så Julle såg nästan förlägen ut. Men en jänta skall
alltid vara två, dorn kan ju knappt gå tvärs över ga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free