- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
84

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kavaljerer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

EBBE LIEBERATH

bara hojar och väsnas. Men ni är ju bara kul, riktigt
kul till och med. Eller hur grabbar? sa han till oss,

— Joo då! sa vi och både Annie och Mad såg ut
att börja jäsa så stolta va dorn.

Fylax är en mästare till att mixtra med jäntor!
För när vi kom opp igen så tog bägge flickorna i och
förmanade och levde med dorn andra jäntorna så vi
började tro att dorn också skulle hålla tyst.

Dorn andra grabbarna var arga förstås för att vi
började skjutsa jäntor, för då måste dorn ju också göra
på samma sätt. Och hur det nu är, iså är det inte
roligt så mycke är säkert, jäntorna må vara aldrig
så bra på sitt vis. Men »i nödfall äter Skam flugor»,
säger farmor.

Så bäst det var hade alla bobbarna nära på dubbla
besättningar och det gick undan värre och så tyst
och fint som man någonsin kunde önska.

När vi på Julles bob voro på uppväg igen för väl
tionde gången mötte vi Proppens med tre grabbar och
två jäntor på. Det var nästan mitt för borgmästarens
och just i detsamma kom deras jungfru ut med deras
röda jycke till vädring. Jycken flög ut på backen
förstås och skällde på oss just som Proppens bob kom
susande. Och för att inte köra ihjäl kräket och få hela
backen sandad efteråt måste Proppen styra undan och
det kvickt ändå. Och det gjorde han så jycken gick
klar på en millimeter eller så. Men i den farten som
bobben hade kan den minsta gir som man gör för
häftigt bli ödesdiger. Och det blev den, för i blinken
for bobben upp i vallen och kantrade och flög lång
väg.

Det såg hemskt ut för besättningen flög åt alla håll
fast mest åt ett förstås, för det står i fysiken att man
skall.

Skarpa jäntor i alla fall! Inte ett ljud sa dorn, men
det var väl för att dorn inte hann med, så fort som det
gick. Att grabbarna teg föll av sig själv förstås för
dorn visste att tystnad var halva födan i den
backen.

Den ena jäntan som vid närmare påseende befanns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free