Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 EBBE LIEBERATH
Men när hon kom i höjd med oss så kom hon
klivande tvärs över vägen till oss.
— Tj anis grabbar, sa hon, hur mås? Vad ni ser
konstiga ut. Har ni åkt fast igen?
— Nä, men vi ska på kalas och dansa och det är
mycket värre, klämde Långstroppen till.
— Usch ja, sa hon, det har du rätt i. Vart då?
— Vet du inte det? Det är ju hem till er at om
tisdag. Dorn har skickat bjudningskort hem till oss
allihop, så vi kan inte komma undan.
— Öh så nedritt! sa hon och blev alldeles röd. Det
är min födelsedag ser ni och när mamma frågade vad
jag önskade mig så sa jag: bjuda hem alla pojkarna
för dorn är dorn enda som det är kläm på, sa jag.
Det tyckte vi var bussigt på sitt vis och det sa vi
också. Men då sa Julle väldigt försmädligt:
— Varför har dorn inte bett Proppen då? Är han
inte fin nog, så kommer ingen av oss, iså mycke du
vet det.
Då rodnade hon ännu värre och sa att hon skulle
klämma efter dorn därhemma, och så sa hon att vi
kunde vara lugna för dans, för det blev då inget av
eftersom det var hennes egen födelsedag och ingen
annans.
— Kan du inte laga så vi slipper byta kläder också,
sa jag.
— Var lugn du, sa hon och snodde i väg.
Vi tyckte det såg ut att klara sig först och tyckte
att Klicken var en klämmig jänta och det ljusnade
vid horisonten, det var inte fråga om det. I detsamma
kom Proppen med sin nya hemmagjorda bob och så sa
Julle kvickt:
— Vi låtsas om inget grabbar.
Vi åkte en stund, för borgmästarns jungfru hade
sagt att borgis och Ättemodern skulle inte komma hem
förrän klockan fem. Och bäst det var så kom Klicken
ut på backen igen och hade med sig ett bjudningskort
till Proppen.
Han blev väldigt förlägen när han läste det och såg
sig om på oss. Men vi låtsades som vi inte visste nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
